Magnus Erikssons Stadslag 125 hälften af 14:de århundradet».'^ Som hs B upptog Schlyter »Söderköpings Lagbok» med exakt datering till 1387, Senare undersökningar har emellertid visat att hs A inte kan vara äldre än från 1420-talet och som en följd härav framstår hs B som den äldsta. Följaktligen har det funnits mycket stor anledning att få denna handskrift utgiven och detta har också tillgodosetts genom den utgåva, som ombesörjts av Elias Wessén.^ I denna göres fortlöpande jämförelse med ordalagen i hs A. Det ovan angivna stadgandet i Rådstugubalken (R) XII har i hs B följande lydelse: Vartha men saki i athrum landum ellr athrum stathum vtan rikis oc warther ey for endath en the til aspasund koma. tha bötes thz alt eptir stazcins rät. al the brut som brytas mellum stokholms oc aspasund a wtlenzska manna "weghna ellr inlenzka. vtan the i skärium byggia ligge i samu laghum. kan noghor man bonde ellr annar noghot bryta mellum stocholms oc kunungx hampn. ellr mellum stocholms oc kors hampn ellr i asöne som stazcins mark er. ligge alt i samu laghum. Frånsett ortografiska differenser inskränker sig skillnaderna till ordningsföljden Aspasund—Stockholm och Stockholm—Aspasund samt växlingen mellan Stockholm och uttrycken för »staden». Avsevärt viktigare är emellertid en annan skillnad mellan några av de över hundra handskrifter, som till vår tid har bevarats av MEStL. I sin kommentar till flock XII av Rådstugubalken påpekar Wessén att tvenne handskrifter, hs Moch B 127 a saknar ordet the i uttrycket inländzka vtan j skäriombygge, som det heter i hs Moch inlänska, vtan i skiärum byggia, som fallet är i hs B 127 a.^ Detta förändrar innebörden av stadgandet helt. I översättningen till nusvenska härovan är betydelsen av stadgandet att skärkarlarna voro underkastade landsrätt, d.v.s. Magnus Erikssons Landslag (MELL) eller Kristoffers Landslag (KrLL) medan de enligt de två omnämnda handskrifterna härovan voro underkastade stadens rätt för »brott som begås mellan Aspasund och Stockholm». Härefter fortsätter Wessén »d.v.s. ombord på skepp på lederna in mot Stockholm, alltifrån Aspasund och intill staden». Om det finns fog för den sistnämnda restriktionen, kan starkt ifrågasättas. Ordalagen ger ingen sådan anvisning och det får väl anses tvivelaktigt om det skulle finnas någon saklig anledning att för skärgårdsbornas del göra skillnad mellan den omständigheten att de begå SSGL 11 s. I. Söderköpings lagbok 1.187 utgiven efter den medeltida handskriften och med en inledning av Elias Wessén. Skrifter utgivna av Institutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustav och Carin Olin, Serien I, Rättshistoriskt bibliotek, femtonde bandet. Lund 1971. ^ Holmbäck—Wessén, a.a. s. 195, kommentar 76.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=