Sigfrid Sjöberg om uttrycket i ögL DrB 16, att »dermed kan icke gerna förstås annat än mark silfver» och att »det icke torde vara tvifvel underkastadt, att ju de tre mark, som i det senare lagstadgandet (DrB 16) namnes äro mark silver». T. Wennström (1940),®’ som först konstaterar, att av stadgandet i DrB 16: 2 framgår värdeförhållandet 2, senare anmärker att uppgiften, att lösenmarken gäller silver, »vilar på mina slutledningar», dock utan att dessa slutledningar redovisas. N. R. Rasmusson (1966),®® som först skriver att kursrelationen 2 finnes bilagd i ÖgL, men senrae om lösensumman för träl enl. ÖgL DrB 16 »säkerligen mark silver Endast ett par av de nämnda författarna ha dock gjort försök att motivera tolkningen. Hos Schlyter finner man sålunda ett resonemang, som tydligen är avsett att vara ett verkligt bevis (»häraf är klart att»). »Beviset» kan vara värt att återges i sin helhet.®® m. vajimala, en mark silfver, hvars värde i Östergötland betaides med vissa alnar vadmal efter en bestämd taxa; härom stadgas i ÖG.* angående träls dråp: böte tirea -ker (n. silfver 1. deras värde) slika sumhan (acc., n. trälen) skal lösa mse|) (n. ur träldom, se nedf.) J)aaet *ru siax -ker psenninga (se nedf. under 2) tella ]>rea -ker va{>mala (vadmal af 3 markers värde) tolf alna (n. va{>mala) til öris (således 96 alnar för en mark, 1. 288 för 3 marker); full 1. lagha lösn (hvarigenom en människa löses ur träldom) J)*et seru J>rea -ker vaf>mala »Ila siax marker p»nninga; half m. vaf)mala (48 alnar); häraf är klart att en isådan mark, som räknades vid träls lösen, var lika med en m. va{)mala (1. 96 alnar vadmal), och att denna mark, som svarade mot 2 marker p»nninga. måste hafva varit en mark silfver. A. O. Freudenthal’® framför i sin upplaga av östgötalagen (1895) ett försök till bevis —av samma art. I anm. till DrB 16: 2 anföres: »öfvers. tre sådana marker, som man skall lösa honom med (ur träldom), d.v.s. tre vägda marker såsom ses af förklaringen pxt xru siax markasr pxnningha» med hänvisning till den tidigare anförda noten: »I ÖGl. talas om mark silfs, som var lika med 2 marker penninga» enligt DrB 16:2. Ett försök att motivera tolkningen utgör måhända den sammankoppling, som vissa författare t.ex. A. M. Strinnholm (1852), C. J. Schlyter (1830) och Holmbäck—Wessén (1933),'^ velat göra mellan lösenmark i ÖgL och »mark karlgill» i UL, vilken också tolkats som mark silver. Men ej heller den sistnämnda tolkningen bygger på säker grund och har blivit bestridd. Nämnas kan att Schlyter också i ett annat sammanhang omnämnt östgötalagens lösenmark och därvid med ett något egendomligt resonemang 114 ». T. Wennström: Brott och böter, s. 239, 257. N. L. Rasmusson: artikeln Mark i KLNMXI (1966) s. 438. C. J. Schlyter: SGL XIII s. 431. A. E. Freudenthal, a.a., s. 75. A. M. Strinnholm, a.a., s. 462; C. J. Schlyter, SGL II s. 328; Holmbäck— Wessén: SLL I (UL) s. 79 not 15. 68 69
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=