Sigfrid Sjöberg Samma uppgift om värdeförhållandet 2 under ifrågavarande tid 1160— 1250 finner man också hos andra författare från 1600- och 1700-talen, vilka dock icke angett någon grund för uppgiften eller hänvisat vare sig till östgötalagen eller Stiernhöök. Det gäller P. Dijkman (1686),'*® som endast anför »Det är fuller sombligas berättelse, att », A. NordenCRANTZ {\767)‘^^ och S. Lagerbring (1776),-''^® som åberopar Nordencrantz. Om dessa uppgifter gäller emellertid utan tvivel, vad A. af Botin anfört om de äldsta uppgifterna ang. värdeförhållandena, att »de grundar sig på en tradition, som utan vidare undersökning blifvit flyttad ur bok och i bok». Nämnas kan att A. af Botin (1771)^* avvisar den åsikt, som framförts av Stiernhöök, Dijkman med flera, att värdeförhållandet under tiden 1160—1250, var 2, men hans resonemang härom berör icke tolkningen av östgötalagens bestämmelser. Att det icke var fråga om någon allmänt antagen tolkning av Östgötalagens bestämmelser om lösenmarker kan kanske framgå av att varken i J. Loccenius lexikon (1677)^^ eller J. Ihres Glossarium (1769),^® där mark vadmal i östgötalagen behandlas, någon tanke på dess likhet med mark silver framföres. Ett direkt uttalat påstående, att marker vid böter för dråp på träl, d.v.s. lösenmarker, voro marker silver, finner man emellertid hos M. Calonius (1780),^^ som skriver: »Horum namque expiando erat cccdes tribus selebris argenti puri adpense. Tre marker vägna, quas, cirka tempora latx hujus leges, sex marcas monetje usualis, marker penningar — — — pretia a:quabant», med hänvisning till DrB 16:2 och 21 samt ÄB 17: 1 i östgötalagen. Sedan Calonius tid synes man helt ha godtagit denna tolkning och i regel framställt den som ett givet faktum. Så finner man uppgift om att lösenmark är lika med silvermark hos t.ex. E. Schröder112 P. Dijkman, a.a., XI observ. A. Nordencrantz: Bekymmerslösa Stunders Menlösa och Ovälduge Tankar I (1767) s. 31. S. Lagerbring: Svea Rikes Historia III (1776) s. 593. A. AF Botin: Jämförelse imellan mynts och varors värden i Sverige uti särskildta tidehvarf. Presidietal i Vetenskapsakademien (1771) s. 10. J. Loccenius: Lexicon juris Sueo—gothici (3. uppl. 1674). J. Ihre: Glossarium Sueogothicum (1769). Av Schlyters uttalande i SGL XIII (Ordboken) ang. benämningen Karl i karlgill, att Ihre »härleder denna benämning från det som ÖG stadgar om träls lösande med vägna marker», synes framgå att, enl. Schlyter, Ihre talat om vägna marker i ögL, vilket emellertid icke är riktigt. M. Calonius, a.a., s. 162. E. Schröderheim: Om den upplysning Sveriges gamla lagar lemna om våre Förfäders Seder och Tänkesätt. Presidietal i Vetenskapsakademien 1787 (Tryckt 1789) s. 9. ** Holmbäck—Wessén: SLL I (UL) s. 79 not. 15.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=