De medeltida svenska böterna 111 Bil. 2 Bland de medeltida svenska bötesbestämmelserna finnas, såsom nämnts, tre uttryck i ögL, VgL resp. UL, vilka den citerade artikeln i KLNM allmänt tolkas som avseende silverböter. Något godtagbart bevis för denna åsikt har emellertid icke framförts. Det kan då vara av intresse att undersöka, hur man kommit till denna »allmänna» tolkning. Saken är av betydelse icke endast för frågan om förekomsten av silverböter. Om tolkningen är riktig kan man därav sluta sig till ett givet värde på förhållandet silverpenningar vid tiden för bestämmelsernas tillkomst med de slutsatser som därav kunna dragas, t.ex. beträffande lagstadgandets ålder och beträffande förhållandet mellan olika lagar. Här skall därför lämnas en översikt över hur frågan behandlats i den rättshistorlska litteraturen. Markcer slikxi sinn han skal l0sa mcep Uttrycket förekommer i östgötalagen, där tre sådana marker stadgas som böter i DrB 16: 2 och 21, då träl blivit dräpt, och i VdB 32: 3, då tjuvgods anträffas under lås, vartill en träl har nyckeln. Uppgifter om lösen ur träldom finner man i ÄB 14 och 17, där det stadgas: »{last asr laga (eller fulla) lösn »3 marker vadmal med angivna mätt eller 6 marker penningar eller fyra fullgoda nöt. Den närmast till hands liggande tolkningen synes väl vara att med det här behandlade uttrycket avses 3 marker vadmal. Att man tolkat det på annat sätt beror måhända på att i DrB 16: 2 och 21 de olika alternativen i ÄB 14 och 17 angivits såsom förklaring xru) men med omkastad ordningsföljd, så att först nämnes 6 marker penningar och sedan 3 marker vadmal och 4 nöt. Genom sammanställning med marker penningar kan man ha letts till tanken att de 3 lösenmarkerna avse silver, ehuru silver icke nämnes i detta sammanhang. Redan Joh. Stiernhöökhar tydligen utgått från denna tolkning. I fråga om värdet av en träl uppgav han visserligen endast att det enligt lura Gothica var tre marker utan att ange vilket slags marker som avsågs. Men av östgötalagens DrB 16:2 och 21 jämte Kr B 11 och BB 24 och 45 (vilka tre sistnämnda ställen dock icke avse här behandlade förhållanden) såsom enda anförda grunder drog han den slutsatsen, att »marca pondere duplo minor fuisse videtur selibri», vilket här tydligen avser att värdeförhållandet mellan mark penningar och mark silver var 2. Anmärkas bör, att Stiernhöök här anger tiden till 1160—1250, då enligt hans åsikt östgötalagen »eo tempore in usu fuit». J. Stiernhöök, a.a., s. 142.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=