Hustruns rätt att låna pengar 3 som sedermera kom att prägla större delen av 1800-talet».® 1795 års rättsfall synes ha uppmärksammats enbart därför att det refererats av Backman. Tryckta prejudikatsamlingar i vår tids mening avseende justitierevisionens och högsta domstolens praxis, saknas som bekant för tiden före 1829, då Schmidts Juridiskt Arkif började utkomma." I samband med forskningar avseende praxis på förmögenhetsrättens område i den gustavianska högsta domstolen har jag haft tillfälle att undersöka, om det finns fler liknande rättsfall under den aktuella perioden. Det har också visat sig vara fallet, och det är de rättsfall somjag funnit, sombehandlas i uppsatsen.® 2 Frågan om hustruns rättsliga ställning har berörts i 1600-talets juridiska doktrin i Sverige. Både Loccenius och Rålamb har behandlat spörsmål därom. I detta sammanhang behandlar Loccenius och Rålamb frågan om hustruns rätt att ingå försträckningsavtal utan mannens medgivande, en fråga sominte var reglerad i landslagen och stadslagen. Loccenius ville i anslutning till tysk-romersk rätt frånkänna hustrun denna rätt: »Mutuumcontrahere possunt qui sui juris &consentire possunt, . . . Ergo qui sub alterius potestate vel curå sunt, non possunt ipsi per se . . . mutuum contrahere: quales sunt pupilli & mulier, cuius est curator maritus.» ® Rålamb företrädde en mera differentierad ståndpunkt. Det är tydligt att han försökte förena den romerskrättsliga ståndpunkt som LocCENius intog, med äldre inhemsk rätt, som gav hustrun större frihet. Rålamb ansåg visserligen förbudet i 4 kap Köpmålab LL utgöra hinder »intet allena för kiöpande och sälliande, uthan för Förbythande, Låhn och Försträckningar».^® Förbudet motiverades enligt Rålamb därav, att Qwinnespersoner» lätt kunde bli bedragna till egen och mannens skada. Men Rålamb sade i fortsättningen, att något förbud mot »kiöpslagen» av hustru inte fanns i stadslagen och att hustru även enligt landslagen ägde att »kiöpslaga» i vissa nödsituationer. Hela ämnet utgjorde tydligen ett besvärligt problem för Rålamb, ty han uppehöll sig förhållandevis utförligt vid det. Han framhöll att ett avtal som hustrun ingått som var till fördel för henne, inte kunde gå åter på mannens föranstaltande. Processar mannen om ett sådant avtal, går * Malmström, a. upps. s. 105. ^ Ett slags motsvarighet till nutidens prejudikatsamlingar är givetvis de samlingar av Kungl brev m m som utgavs på 1700-talet. Se J. E. Almquist; Svensk juridisk litteraturhistoria. Sthlm 1946 s. 272. ® Jfr nedan not 20. ® JoH. Loccenius: Synopsis juris ad leges Sueticas accomodata. Uppsala 1653 Diss. XI. 4 s. 133. C. R.^lamb: Observationes juris practicae. Sthlm 1674 s. 173.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=