Sigfrid Sjöberg på silverböter, som han anser sig ha funnit i nämnda lagar och vilka metoder han därvid använt. En sammanställning av hans resultat och metoder uppställd lag för lag visar följande. Beträffande västgötalagarna anföres som skäl för att de allra flesta bötesbeloppen i både Ä och YVgL avse silver, de jämförelsevis låga belopp till vilka böterna uppgå i förhållande till andra landskapslagar. Dessutom hänvisas till frasen »heta tre äro två».^^ För övriga landskapslagar grundar han sina uttalanden på ett antal fall (för övrigt ganska litet) där han ansett obenämnda böter sannolikt avse silver, såsom undantag från den allmänna regeln ompenningböter. Hans metod består, med några få undantag, däri att han jämför böter i olika lagar för samma förseelser. För ögL finner han vid jämförelse med ÄVgL, att några bötesbelopp äro lika, och drar därav den slutsatsen att där avses silver även i ÖgL. För andra landskapslagar antar han, att där det föreligger en skillnad mellan bötesbeloppen, det mindre avser silver och det större penningar. Härmed anser han sig också ha kunnat bestämma värdeförhållandet mellan silvermark och penningmark i dessa lagar. I det följande lämnas en förteckning över de fall, där han anser att de obenämnda böterna avse silver i de olika landskapslagarna. Paragrafer med silverböter markeras med kusiv stil. Inom parentes anges motsvarande fall i den till jämförelse tagna lagen. Östgötalagen: Genomjämförelse med ÄVgL ÄB 14 för sänglag med anna mans trälkvinna (GB 5: pr); BB 26: 2, 27: pr, 43: 1 för tagande av annans båt eller häst (FornS 3);^^ BB 31, 34: pr för huggande av träd i annans skog (FornS 2: pr, 2: 1); VdB 16: pr för slagen träl (SlagsmB 2: pr); VdB 24: 1 för omyndig, som sårar av våda (VdS 2: 1) i samtliga fall 6 öre; samt VdB 18: pr lytesbot för avhuggen tumme 12 öre och för avhugget lillfinger 1 öre (SåramB 4:1); VdB 23: pr för stympning av kreatur 1 öre (RättlB 9: 3). Upplandslagen'. Genomjämförelse med SdmL MB 27 för bristande läkarvård 4 i mark (MB 11 —9 mark). UpplandslagemGenomjämförelse med VmL MB2: 1 för sår av galen man 3 öre (MB 2:1 —6 öre). Södermannalagen'. Genomjämförelse med UL 100 I Studier över böter och myntvärden, s. 44, har han däremot gjort skillnad mellan de båda västgötalagarna. Där finner han det »uppenbart, att man på Yngre Västgötalagens tid redan övergått från att vanligen räkna med vägda marker till att räkna med penningmarker». Däremot har man på Äldre Västgötalagens tid räknat med vägda marker». Han hänvisar till att bötesbeloppen i YVgL i åtskilliga fall äro väsentligen högre än i den äldre lagen och anser att beloppen i den yngre lagen också äro fixerade i penningmarker. Till HL BB 24: 2. resultat kommer han också genom jämförelse med 8 öresböter i samma
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=