De medeltida svenska böterna 99 hängande frågor. Han lämnar emellertid inga konkreta eempel på sådana undersökningar »av ringa värde». Då Wennström är den ende författare, som allmänt och mer ingående behandlat frågan om arten av de obenämnda böterna i svensk medeltidsrätt, och synes vara den, som KLNMstöder sina uttalanden i frågan på, kan det vara berättigat att närmare granska hans resultat och metoder. Resultaten av sina egna undersökningar i frågan sammanfattar han sålunda i Brott och böter. Västgötalagarna: De allra flesta bötesbeloppen i både Ä och Y VgL avse vägt silver. Några undantag finnas. I frasen »heta tre och äro två mark» avses 3 mark penningar =2 mark silver. Alla 40-marksböter och kvotdelar därav t.ex. 13 mark avse penningmark. De flesta böter i Kyrkobalkarna i VgL avse penningar. Östgötalagen: Frågan omögL:s bötestaxor avse vägt silver eller räknade penningar, står ännu öppen och har av forskningen ägnats mycket liten uppmärksamhet. Formuleringar av vissa flockar i ögL anger, att lagen rör sig med såväl silvermarker som penningmarker. Laggäldstaxan för kreatur åsyftar med säkerhet vägt silver liksom andra landskapslagars laggäldstaxor. Men inga bevis kunna anföras för att alla bötesbelopp i ÖgL skulle ÖgL med stor konsekvens sökt genomföra bötesbelopp i räknade penningar. Att fastställa en allmän regel för när ögL:s böter utgå i silver eller i penningar, är knappast möjligt. Med en viss grad av sannolikhet torde man kunna påstå, att några 1-, 2- och 12-öresböter avse silver, medan däremot de flesta 3- och 6-öres böter samt alla markböter åsyfta penningar. Upplandslagen och Södermannalagen\ Några öresböter, som utgå för brott mot manhelgd, för sår, (bestående) lyte och för dödade kreatur avse vägt silver, övriga öresböter — de flesta avseende åverkan — utgå i räknade penningar. Markböterna avse räknade penningar. Dalalagen'. Dalalagens bötesbelopp avse nästan genomgående räknade penningar. T.o.m. laggäldstaxan för dödade kreatur avser räknade penningar. Västmannalagen: öresböterna avse än silver än penningar liksom i UL, men VmL har icke uppnått samma konsekvens i detta fall som i UL. Det är därför svårt att med bestämdhet fastställa, när VmL åsyftar det ena eller det andra. Laggäldstaxorna gälla än vägt silver än räknade penningar. Markböterna avse räknade penningar. Hälsingelagen'. Böterna avse än silver, än penningar, men någon sammanfattning av fördelningen göres icke. För att kunna avgöra värdet av dessa påståenden måste man undersöka omfattningen av det material, somdessa grunda sig på, hur många exempel vägt silver. Däremot talar åtskilligt bestämt för att avse
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=