Sigfrid Sjöberg 1412 i Tjust (SD 1535) för dråp.^'* Dessutom omnämnas böter på 3 mark och 6 öre penningar år 1312 och 1349 (DS 1828 och 4510) för vissa helgdagsbrott. Andra diplom innehålla uppgifter om böter i penningar med belopp, som icke återfinnas i lagarna. I några av dessa fall kan det dock kanske närmast vara fråga om skadestånd. Sådana uppgifter finnas i diplom från år 1271 (DS 549) av konung Valdemar ang. olaga köp »ad renunciandum iura» 40 mark, år 1292 (DS 1063) och 1307 (DS 1530) för ändring av jordbyte 30 mark, år 1324 (DS 2460) för inkräktning på viss egendom 100 mark, år 1331 (DS 2854) »widherlasghe» 20 mark, år 1362 (DS 6580) böter till biskopen vid avlösning av mandråpare 3 mark, år 1382 (SRP 1768, 1769) skuld till biskopen i Strängnäs för något brott 6 mark, år 1385 (SRP 2108, 2112) för hoordom och gudzsinspixld 10 mark till biskopen, år 1402 (SD 200) för dråp 140 mark, som utfästs till den dödes arvingar, år 1412 (SD 1533) fulla och alla böter för dråp 60 mark, år 1414 (SD 1863) för dråp i Åbo domkyrka utlovade 100 mark till biskop och domkapitel, år 1414 (SD 1881) råfstetingsdom ang. återlämnande av med orätt tillägnad egendom »fore wxllit» 40 mark till treskiftes.*^ 96 Penningböter och silverhöter i den rättshistoriska litteraturen Redan hos de tidigaste författare, som behandlat bötesbeloppen i den svenska medeltidsrätten och penningväsendet i allmänhet, finner man uppgift om två slag av mark (öre, örtug), ursprungligen i anslutning till motsatsen köpgill—karlgill i UL. Så skiljer Olaus Petri (1530-talet)*® mellan mark i silff och mark räknade eller talda. Han betraktade därvid tydligen de båda slagen som avseende mynt av olika godhet. Detsamma gäller J. Stiernhöök (1672),*^ som skiljer mellan marca selebris (puri argentea) och marca vulgaris (in vulgari usi). Då han behandlar motsatsen karlgill—köpgill, vilken senare han kallar marca numerata (räknad eller tald), tänker han sig tydligen, att den förra, i motsats till den senare, värderades genom vägning. Han tillägger nämligen, att detta endast är en gissning från hans sida (Conjectura mea est, fateor), emedan han icke i lagen funnit att penningar brukade vägas, endast räknas. MELL DrB m. vilja 23, 24, laga böter 40 marker. Det finns emellertid ett diplom, som omnämner straff i mark silver »pena centum marcharum puri argenti», nämligen från 1316 (DS 2052). Men det är här icke fråga om lagstadgat straff utan en summa som hertig Valdemar förbinder sig att betala om han icke följer en blivande skiljedom. ** Olaus Petri: En swensk Cröneka (från 1530-talet, utgiven först 1818) s. 38 i samlade arbeten, band 4 (1917). Johan SriERNHÖök: De jure Sveonum et Gothorum vetusto (1672) s. 139 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=