Torsten Bjerkén Rättsförhållandet mellan makarna och gentemot utomstående tredje man reglerades emellertid också av andra föreskrifter i 1734 års lag, och i betydelsefulla avseenden var lagen ofullständig och gav utrymme åt olika tolkningar. Sålunda var det exempelvis oklart, om mannen ägde rätt att utan hustruns samtycke sälja hennes fasta egendom! som ingick i makarnas samfällda bo. Frågan om samtycke erfordrades för försäljning av hustruns fasta egendom på landet som ingick i samfällda boet besvarades genom en lagförklaring (KFörkl 23 mars 1807) som fastslog, att samtycke erfordras endast vid försäljning av enskild egendom.- En annan fråga som inte var löst i 1734 års lag, gällde hustruns möjlighet att utan mannens medgivande åta sig gäld. Frågan har sitt intresse som en del av det större problemet om innebörden av mannens målsmanskap för hustrun och överhuvudtaget hustruns ställning i äktenskapet före nya giftermålsbalkens tid. Denna uppsats behandlar ett par rättsfall i den gustavianska högsta domstolen om giltigheten av skulebrev som hustru utfärdat utan mannens medgivande. Under senare hälften av 1800-talet blev frågan om kvinnans rättsliga ställning aktuell. Lagstiftningen förändrades också i för kvinnorna förmånlig riktning.^ Fortfarande kvarstod emellertid de ålderdomliga föreskrifterna i giftermålsbalken i 1734 års lag. Johannes FIellner behandlade ett aktuellt ämne i sin år 1895 publicerade doktorsavhandling »Hustrus förmåga af rättshandlingar efter svensk förmögenhetsrätt».^ I Avhandlingen, som f ö bär tydliga spår av författarens liberala grundåskådning, uppmärksammade han att ett rättsfall från 1795, som mycket kortfattat refererats i Backmans Lagsamling, inte stod i överensstämmelse med 1800talets praxis och doktrin. Hellner uppehöll sig förhållandevis utförligt vid rättsfallet och kommenterade det även fyrtio år senare i uppsatsen »Gift kvinnas rättsliga ställning enligt 1734 års lag» i den minnesskrift ägnad 1734 års lag som utkom år 1934.^ I en översikt över rättsutvecklingen i samma minnesskrift kommenterade även Åke Malmström detta rättsfall. Malmströmansåg sig med hänsyftning på rättsfallet kunna konstatera att »belägg förefinnas . . . för en liberalare uppfattning än den. 2 - KF 23/3 1807 öfwer Allmänna Lagens Stadganden i åtskilliga rum, 2 p. (Ärstr.). Om tillkomsten av denna punkt i lagförklaringen se Ä. Malmström: Rättsutvecklingen 1736—1809 s. 105 not 2 (I Minnesskrift ägnad 1734 års lag. I. Sthlm 1934.) samt K. G. Westman: Den gustavianska högsta domstolen och dess hävdatecknare. HT 1924 s. 365. * Se betr ogift kvinna G. Hafström: Huru mö blev myndig. (I Kvinnovärld i vardande. Sthlm 1959.) JoH. Hellner: Hustrus förmåga af rättshandlingar efter svensk förmögenhetsrätt. Ak. avh. Lund 1895. ® A.a. s. 115. Hellner har angivit 1792 i stället för 1795 som årtal för domen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=