Sameland och samerätt Sila mygg och svälja kameler Ingen jordäganderätt är i dag obegränsad. Det gäller särskilt om statens (och andra fastighetsägares) äganderätt i fjällen. Där tillerkänner rennäringslagen samerna i stort sett all den rätt de behöver för kunna utöva sin speciella näring. Från fastighetsägarens synpunkt är denna rätt att likna vid ett på fastigheten vilande servitut. Samernas rätt på åretruntmarkerna är, även om den alltså inte är en äganderätt, likväl en mycket omfattande och stark rätt.^® Bl.a. är föreskrivet att markens användning inte får ändras, om det skulle medföra »avsevärd olägenhet för renskötseln» (30 §). Endast regeringen och »expropriationsmyndigheter» kan lämna dispens. Skall rennäringen kunna fortsätta och skall samerna kunna bibehålla sin ställning som en egen etnisk grupp, måste denna deras rätt till åretruntmarkerna få bestå. Rennäringslagen fullgör sålunda syftet att vara inte bara en näringslagstiftning utan också ett minoritetsskydd för de renskötande samerna. Att bygga ut renskötselrätten till en äganderätt för samerna är för detta syfte inte nödvändigt. Mig veterligen är det ingen i ansvarig ställning som hyser några planer på att genom ändring av lagen begränsa samernas nuvarande rätt till åretruntmarkerna. En annan sak är att denna rätt på åtskilliga håll f.n. naggas i kanten genom olika punktvis gjorda ingrepp. Många av dem kan ifrågasättas till lämplighet (vägen Kiruna—Narvik), nödvändighet (»fredsförbandet» i Arvidsjaur) eller lagenlighet (Domänverkets hyggesplöjningar på lavbetesområden, länsstyrelsens i Norrbottens län beslut 8.6.1976 om godkännande av »översiktsplanering BD län»).^® Men. Allt som här sagts om äganderätt för staten eller samerna har handlat om åretruntmarkerna. Den huvudsakliga delen av vinterbetesmarkerna ägs emellertid inte av vare sig samerna eller staten. Mig veterligen har ingen, som tagit till orda i diskussionen om äganderätten till samernas områden, påstått att samerna äger vinterbetesmarkerna. Men de är av avgörande betydelse för rennäringen och därmed för samernas framtid som en särskild etnisk grupp. Ja, man kan t.o.m. säga att vinterbetesmarkerna på sätt och vis är betydelsefullare eftersom vinterbetet för renarna är flaskhalsen för hela näringen. Inget vinterbete — ingen rennäring. Grönbete sommarhalvåret är det i regel ingen brist på. Vinter¬ 65 ovan odlingsgränsen överensstämmer i fråga om slutsatserna med Holmbäck, a.a. Min motivering för att frånkänna samerna äganderätt är dock väsentligen en annan. Särskilt belysande är förutom det redan nämnda rättsfallet NJA 1965 s. 492 Norges HD:s dom 20.4.1968 i det s.k. Altevannmålet, Norsk Retstidende 1968 s. 429 samt SvJT 1924 ref s. 25, jfr s. 42. Jfr även NJA 1969 s. 105. Betr. hyggesplöjningar se JO:s beslut 1.11.1973 i ärende Dnr 2589/72. »översiktsplanering BD län» behandlas av förf. i Svensk Lantmäteritidskrift, 1977 s. 83.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=