Mauritz Bäärnhielm 62 stiftningen (1907 och senare) och tillkomsten av ensittarlagen (1918). Sistnämnda reformer blev i allt väsentligt utan betydelse för samerna. Samernas vid 1800-talets början mycket utsatta rätt stärktes genom Kungl. Maj:ts brev 20.4.1841 till KB i Jämtlands län ang. »bestämmande af säkre gränsor för Lappallmogens i Länet renbetestrakter».^® Brevet följdes av bestämmelser till samernas förmån i avvittringsförfattningar och i 1886 års renbeteslag. Ingen av dessa författningar ens snuddar vid tanken att tillerkänna samerna äganderätt till fjällen. Mera om avvittringarna i det följande. Den norske forskaren Sverre Tonnesen har i »Retten til jorden i Finnmark» (1972) med hjälp av en omfattande dokumentation försökt att beskriva samernas, däribland även fjällsamernas, rätt. Studier av samernas rätt kan aldrig göra halt vid riksgränser, och det gör inte heller Tonnesen. Hans arbete är liksom Solems emellertid av särskilt intresse för Sveriges del eftersom stora delar av Finnmark tillhörde Sverige fram till 1751 års gränsreglering. Den rätt som fjällsamerna hade i Finnmark före överförandet till Norge blir i denna framställning på flera sätt ganska lik den rätt som tillkom skattebönderna i Sverige. Samernas rätt karakteriseras som kollektiv för byn. (Skatteböndernas rätt var både kollektiv och individuell.) Samernas — kollektiva svag som statliga myndigheter kunde ge nybyggare rätt att utan ersättning till samerna ta deras områden i anspråk (s. 103 ff.). Om det är riktigt som jag hävdar att bönder, nybyggare och andra bofasta före 1789 saknade äganderätt (men fördenskull inte rätt) till av dem nyttjade områden, är det en ologisk och ohistorisk tanke att de nomadiserande samerna skulle ha haft en rätt som var väsentligt starkare än de bofastas. Av det sagda följer att den rätt som samerna hade till de områden som de använde inte kan betecknas som äganderätt.^^ rätt var dock såtillvida Hur uppkom statens äganderätt} Avvittringarna Men om det nu är så att samerna inte har någon äganderätt till Lappland, vad är det då som säger att just staten äger landet? (Med undantag för det fåtal byar och enstaka hemman i Lappland där »vanliga» äganderättsförhållanden råder.) Eller är det kanske så att Lappland förfarande saknar ägare? (En från teoretisk synpunkt i och för sig fullt möjlig konstruktion.) Främst Vasakungarna men även andra regenter före och efter dem Äke Holmbäck: Om lappskattelandsinstitutet och dess historiska utvecklino, SOU 1922: 10 s. 59. ” överensstämmande Solem, a.a. s. 252.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=