Mauritz Bäärnhielm 58 Det är dessutom så att den nuvarande ovissheten om rättsläget skapar praktiska problem för dem som har att hantera markfrågorna i fjällen. Jag skall försöka att göra en analys av hur man har att se på frågan om samernas rätt till »sitt» land. Jag talar då i första hand om Lappland, dels därför att det är det för rennäringen dominerande området, dels därför att förhållandena i Jämtland-Härjedalen-Idre med deras bakgrund av norsk rätt är mera speciella och att rättegång pågår där. Den diskussion som hittills förts — i och utanför domstolarna — har i mycket byggt på rättshistoriska argument. Samerna grundar sina anspråk på äganderätt på att de var »först på plan» men också på att de nu såväl som i äldre tid behövde äganderätten till åretruntmarkerna som underlag för sin näring och kanske också för att kunna bestå som etnisk grupp. De menar att, sedan markerna en gång ockuperats av dem i förhistorisk tid, de hela tiden har »hävdat» och nyttjat dem och betalat skatt som om de varit ägare. De som däremot anser att staten är ägare menar att staten mycket tidigt och senast under Vasakungarna etablerat en verklig äganderätt till Lappland. Ingen jordäganderätt före 1789 För egen del kan jag inte godta någondera ståndpunkten. Anledningen är att det måste vara ohistoriskt att applicera ett begrepp som äganderätt till jord på förhållandena i Sverige under tider som ligger före sekelskiftet 1800. Och bygder, gäller det alldeles särskilt om förhållandena i Lappland. Ingen jurist eller historiker kan vara omedveten om det relativa i innebörden av ett ord sådant som äganderätt. Men om innehållet bakom ordet blir alltför luftigt eller främmande, innebär det historieförfalskning att använda dagens juridiska etiketter på det förflutnas rättsliga verklighet. (Man får härvid inte låta lura sig av det förhållandet att även äldre författare och politiker — mera sällan däremot lagar — understundom begagnar ordet äganderätt.) Mången tycks tro att tvisten mellan samerna och staten går ut på att hitta det tidigaste belägget för att den ena eller andra sidan haft »äganderätt» till marken. Som om lösningen låg i detta enda ord. Naturligtvis ligger det inte till så. Orden äga (verb eller substantiv) och äganderätt har under tidernas lopp betytt många olika saker. Vad som i verkligheten betyder någonting är vilka faktiska befogenheter som rättsordningen — samernas och andras —vid olika tidpunkter tillerkänt samerna och staten. lämnades samernas yrkande om bättre rätt än kronan till vissa skattefjäll utan bifall. Hovrätten för Nedre Norrland har genom dom 1.10.1976, såvitt gäller huvudsaken, ej gjort någon ändring i tingsrättens dom. detta gäller centrala och mera »typiska» svenska om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=