J. Robert Boman Mystik Om man utgår från att processen ursprungligen var ett medel att utveckla rättigheten till en högre grad av påtaglighet, bör rättigheten för romarna ha tett sig som processens föremål och icke som dess grundval. Jag har svårt att inse annat än att en äganderätt till grund för en vindikationstalan innebär, att man laborerar med något slags ur sakrätten uppkommande anspråk, vilket romarna icke kände till,^^^ Resultatet blir sålunda, att causa i ifrågavarande sammanhang har samma betydelse vid actiones in rem som vid actiones in personam, nämligen rättighetens uppkomstgrund. Emellertid upptaga Paulus och Neratius utan inskränkning eadem causa som kriterium på eadem res. De göra intet undantag för actiones in rem. Och av det ovan citerade ULPiANUS-fragmentet, där det är fråga om äganderättsprocesser, framgår tydligt, att alia causa i vissa fall betyder alia res. Och alia res betyder annan äganderätt. Det skulle alltså finnas fall, då äganderätten individualiserades genom sin uppkomstgrund. Detta är först och främst fallet vid causa superveniens. Hade A fört vindikationstalan mot B om en fastighet och förlorat målet, kunde A, om han därefter förvärvade äganderätten, väcka ny vindikationstalan mot B utan att mötas av en verksam exceptio rei iudicatas.^^® Det var nu inte längre en talan om eadem res. Men eftersom både parterna och »id ipsum de quo agitur» voro desamma, måste det vara causan som medförde, att saken blev en annan. Hur skulle man principiellt kunna skilja den nya äganderätten från den gamla annat än därigenom, att den uppkommit vid en senare tidpunkt? Men den omständigheten, att en process ägt rum mellan tidpunkt 1 och tidpunkt 2, kan icke i och för sig motivera, att andra identitetskriterier komma till användning. Om en persons äganderätt har uppkommit och upphört och personen ifråga ånyo blir ägare till samma sak, måste den nya äganderätten betraktas som en annan än den tidigare. Att romarna räknade på detta sätt framgår klart av Ulpiani uttalande. Särskilt belysande äro raderna omslaven, som efter process nr 1 tillfångatagits av fienden men sedan återkommit. En ny vindikationstalan möttes där verksamt av exceptio rei iudicat^e. Orsaken därtill är tydligen den, att äganderätten till slaven icke upphörde, genom att denne togs till fånga, och icke förvärvades på nytt, när slaven återkom, utan att den 48 Se Hägerström s. 304. Se ovan not 15. Jfr Meylan s. 90. Den moderna uppfattningen, att äganderätt kan vara ett komplext rättsfaktum, torde inte kunna återfinnas hos romarna. Se citatet ovan s. 47. Jfr Keller s. 292: »nur das Recht kann consumirt werden, welches existirt, nicht aber ein Recht, das erst später entsteht». Bekker (Consumption s. 245): »ist hier das eigenthumwirklich ein neuerworbenes, so ist es ein anderes recht als dasjenige, worauf die erste klage sich stiitzte». Kleinschrod (s. 56): causa superveniens, welche ein ganz neues Eigenthums-Verhältniss begriindet». 139
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=