Eadem res? 45 »Cum quccritur, hsec exceptio noceat nec ne, inspiciendum est, an idem corpus sit et an eadem causa petendi et eadem condicio personarum: qua: nisi omnia concurrunt, alia res est. . . Actiones in personam ab actionibus in rem hoc differunt, quod, cum eadem res ab eodem mihi debeatur, singulas obligationes singula: caus^ sequuntur nec ulla earum alterius petitione vitiatur: at cum in rem ago non expressa causa, ex qua rem meam esse dico, omnes causse una petitione adprehenduntur. Neque enim amplius quam semel res mea esse potest, sa:pius autem deberi potest . . Härmed bör jämföras följande uttalande av Neratius:^^® »Cum de hoc, an eadem res est, qu:eritur, hcec spectanda sunt: personie, id ipsum de quo agitur, causa proxima actionis. Nec iam interest, qua ratione quis earn causam actionis competere sibi existimasset, perinde ac si quis, posteaquam contra eum iudicatumesset, nova instrumenta causa: sua: repperisset». Om vi i detta sammanhang bortse från det subjektiva momentet eadem persons, finna vi, att identitetskriteriet idem corpus hos Paulus motsvaras hos Neratius av det vidare uttrycket id ipsumde quo agitur. Idem corpus tyder väl närmast på det påtagliga föremålet för rättigheten: en fastighet, en möbel, ett parti spannmål, en summa penningar. Att i detta sammanhang bestämma idem corpus med dess modifikationer eadem quantitas och idem ius blir därför huvudsakligen ett logiskt resonerande om det helas förhållande till sina delar och fruktens till det fruktbärande föremålet.Emellertid får nog i eadem corpus och i vart fall säkerligen i id ipsum de quo agitur inräknas också kärandens syfte med processen, »dasselbe Ziel»,^-** i den meningen att å ena sidan ett yrkande om en prestation och å andra sidan ett yrkande om straff alltid måste medföra, att saken blev en annan, även om grunden var densamma. På grund av en och samma stöld tillkom sålunda den bestulne dels condictio .» Exceptio rei iudicata:. 11® På detta ställe i Digesterna har i texten inskjutits följande ord av Ulpianus: »quantitas eadem, idem ius». Båda dessa uttryck utgöra modifikationer av idem corpus (se Levy s. 78, a.m. Puchta i Rh.Mus. Bd. II /1828/ s. 252.). Idem ius får alltså i detta sammanhang icke tagas som ett belägg för att det avgörande var, huruvida samma rättighet gjordes gällande i båda processerna. Idem ius är i detta fall endast ett kriterium på den intenderade rättighetens identitet (jfr Endemann s. 64). Vad Ulpianus har i tankarna är t.ex. det fallet, att två arvingar tvista om rätten till en i kvarlåtenskapen ingående fordran (jfr Endemann s. 46). 11’ Omläsarten singula: actiones singulas causas sequuntur se Levy s. 96 f. 118 D. XLIV:2:27. 11® Se t.ex. D. XLIV: 2: 7, där Ulpianus inleder sitt resonemang sålunda: »Si quis, cum totumpetisset, partem petat, exceptio rei iudicata: nocet, nam pars in toto est». 1-® Se Levy s. 115 ff. och Kaser: RZ s. 232. 1-1 Åtskilliga brott voro i den romerska rätten privatdelikt, där målsäganden hade att yrka straff på civilprocessuell väg. Man skiljer därför i civilprocessen mellan actiones rei persccutoria: och actiones poenales (se Wenger s. 158).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=