Biarceyiarréttr och bjärköarätt rättsordningarna kommo att bli desamma. Innehållet behöver därför inte ha varit detsamma. Beteckningen biarceyiarréttr blir försvenskat till bjärköarätt utan att därför den norska lagens innehåll behövde överflyttas till Sverige utan den svenska köpstaden kunde ges sin egen rättsordning. Ser man utvecklingen på detta sätt, är det naturligt att se bjärköarätten som en västsvensk företeelse, uppkommen vid Göta älv, som resultat av två stora köpplatsers inverkan på varandra, där den enes framgång kan bero på den andres olycka men där man inte behöver dra sig för att ta det bästa av vad den ene har att erbjuda av bättre eller mer fullständig rättsordning. Att man sedan efter några hundra år inte har klart för sig den ursprungliga innebörden eller bakgrunden till rättsordningens beteckning får knappast vara ägnat att förvåna, allra minst i ett land, där beteckningen på denna rättsordning inte stammar från landet självt. Genom att på detta sätt ställa den svenska bjärköarätten i relation till den norska biarceyiarréttr slipper man göra den halsbrytande sammankopplingen av bjärköarätten med Birca-problemet.®^ Om Birca varit det unicum i Norden, som på sina håll påståtts,^®® är efter upptäckten på 1950-talet av bosättningen på Helgö mycket tvivelaktigt. I varje fall måste en ny utvärdering av handelsplatserna kring Södra Björköfjärden avvaktas och detta torde inte kunna göras förrän det arkeologiska arbetet å Lillö-Helgö bragts närmare sin avslutning. Måhända kan framtiden kasta mer ljus över förhållandet mellan Helgö och Birca och ge oss ett annat perspektiv på Bircas ställning. Därmed är givetvis inte förnekat att en handelsplats av Bircas antagna storlek inte skulle ha behov av en rättsordning av måhända speciellt slag. Endast att vad vi kalla bjärköarätten skulle ha ett sådant samband med Birca förefaller mindre troligt. Det skulle nämligen innebära att en rättsordning skulle utan vidare spår »övervintra» under en period av cirka femhundra år för att sedan återuppstå. Ett annat problem, som uppträtt i samband med att man antagit att bjärköarätten ursprungligen varit avsedd för Stockholm, är frågan om denna lagstiftnings ställning gentemot den rättsordning, som gällde i det Stockholm omgivande landskapet, med andra ord Upplandslagen. Även detta problem har visat sig medföra mycket väsentliga svårigheter, med 399 Ur den rikhaltiga litteraturen i detta ämne anföres här endast A. Schuck: Studier rörande det svenska stadsväsendets uppkomst och äldsta utveckling, Uppsala 1926, s. 66 ff. Elias Wadstein: Birka och bjärköarätt (Nordiska ortnamn Hyllningsskrift tillägnad Adolf Noreen på sextioårsdagen, Uppsala 1914, s. 92 ff.); Elias Wessén: Birca och bjärköarätt. Namn och Bygd, Bd 11 1923 s. 135 ff. Elias Wessén: Till Bircafrågan. Namn och Bygd, Bd 13, 1925 s. 39 ff. A. Schuck, a.a., s. 66. 99
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=