Gösta Åqvist 394 Beteckningen a. ase har ansetts betyda »på Åsön», och därmed har då avsetts det nuvarande Södermalm i Stockholm eller stadsdelen mellan Söderström och Hammarbyleden. Från lödöseborgarnas synpunkt är det inte uteslutet att man med detta uttryck avsett As kyrka och trakten därikring vid viken Dettern i Vänern, korteligen Åse härad. Lödöseköpmännen ha givetvis inte bara handlat med varor, som sjövägen från utrikes ort förts in till Lödöse via Göta älv utan också med varor, som från inlandet och speciellt från trakterna kring Vänern sänts till Lödöse för utskeppning. Eftersom Göta älv inte är eller i historisk tid varit segelbar hela vägen till Vänern, måste omlastning någonstädes äga rum, vare sig varor skulle fraktas in i landet eller sändas ur landet. De nuvarande Trollhättefallen omöjliggjorde passage, något som finns belagt redan hos Snorre.®^ Fallen var dock ingalunda ett hinder för Harald Hårdråde att föra sina skepp »opp i innsjoen Vennern». Han lät »dra skipene over land ved fossene». Även Magnus Barfot (Berrfott) använde sig av Göta älv för att komma upp i Vänern. Han blev emellertid senare slagen men kom oskadd till sina skepp, som låg vid nuvarande Fuxerna, varifrån han kunde avsegla nedför älven. Man bör också lägga märke till att i Bj heter det a. ase, medan Magnus Erikssons Stadslag (MEStL) Rådstugubalken 12 i A-handskriften har den betydligt mer exakta formuleringen för Åsön vid Stockholm i aasöne som stokholms mark och B-handskriften i asöne som stazcins mark er.®® Ortografierna aasöne-asöne svarar bättre mot Åsö än ase. Dessutom ges genom relativsatserna en entydig anknytning till Stockholms Åsö i denna lag. B-handskriften anses numera vara äldre än A-handskriften®^ men tidsavståndet mellan B 58, som innehåller Bj, och B 170, sominnehåller »Söder köpings Lagbok» eller B-handskriften till MEStL, är endast omkring fyrtio år. Ville man i Bj ha markerat att denna rätt avsåg Stockholm, skulle det med andra ord ha legat nära till hands att använda en ortografi, som mer överensstämde med den som kort därpå kom till användning i stadslagshandskrifterna. Landsvägsnätet i Göta älvdalen upp mot Vänern synes tidigt ha varit utvecklat. En urgammal väg var den sedermera Edsvägen benämnda,®® som förde från dalen upp mot Vänern och alltså ledde förbi fallen. Denna Harald Hårdrådes saga kap. 72. Magnus Berrfetts saga kap. 12—14. 8® SSGL 11 s. 263. Söderköpings lagbok 1387, utgiven efter den medeltida handskriften och med en inledning av Elias Wessén, Lund 1971. Söderköpings lagbok s. XII. 86
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=