Biarceyiarréttr och bjärköarätt 391 Anledningen till att bjärköärätten (Bj) i Sverige delvis kommit att missförstås torde bero på att den uppträder i handskrifterna relativt sent samt delvis på att huvudkällan till denna rätt innehåller vissa ortnamn och andra stadganden, som medfört att man velat betrakta Bj som ett lån från en ort till en annan och därmed som influerad av den rätt, som upptar det omgivande landskapet i den ort, från vilken denna rätt ansetts ursprungligen utgången. Den följande framställningen skall söka visa att man inte behöver betrakta denna rätt på det hittills vanliga sätteet. Det material, som den svenska Bj appellerar till består av tre handskrifter (hs), här betecknade hs A, B och C. Det är emellertid endast i hs A, som Bj finnes fullständigt bevarad medan hs B och C snarare indikerar att andra bjärköarätter har funnits som nu är försvunna. Hs A ingår i handskriften B 58 på Kungliga Biblioteket i Stockholm. Den finns ingående beskriven i Schlyters utgåva Samling af Sweriges Gamla Lagar (SSGL) Första Bandet ss. XIV—XXI samt i den av Åke Holmbäck och Elias Wessén ombesörjda utgåvan till nusvenskan av den svenska medeltidsrätten, femte serien ss. XCII—CXVI. Enligt såväl ScHLYTER'^ som Wessénär den här ingående Bj skriven omkring 1345. B 58 innehåller dessutom yngre västgötarätten (VgL II) och alltså den för Västergötland gällande rättsordningen. Av detta följer att Bj har tilllämpats för en eller flera städer i detta landskap. Det enda stället där uttrycket bjärköarätt förekommer i denna handskrift är begynnelseorden: H(er hyrixs hi^erkö^e rattar. Hs B enligt Schlyters beteckning ingår i den Kungl. Biblioteket i Stockholm tillhöriga pergamentskodexen B 53, som i övrigt innehåller Södermannalagen. Schlyter förlägger handskriftens avfattning till tiden närmast efter 1327, som är året för Magnus Erikssons stadfästelse av Södermannalagen i Söderköping.”^ Wessén återger Schlyters uppfattning utan att själv uttryckligen ansluta sig till densamma. Att märka är att hs B inte innehåller ordet bjärköarätt. I stället för de inledningsord, som hs A har, börjar hs B med följande: aruis köp balkir. Ett antal pergamentremsor har använts vid inbindningen av en pappershandskrift från 1400-talet. Det har visat sig att de klippts ut ur en handskrift, som innehållit Bj. Handskriften har i görligaste mån rekonstruerats och beskrivits av Jan Liedgren”® och utgör nu efter utgivarens förslag hs C. ” SSGL 6—7 s. XXXVI. Holmbäck—Wessén: Svenska landskapslagar, femte serien s. XCII. SSGL 6—7 s. XXXVI. Holmbäck—Wessén; Svenska landskapslagar, tredje serien s. XVIII. Jan Liedgren: Ett nyfunnet fragment av en Bjärköa-rätt, Uppsala Universitets Årsskrift 1939 (i Språkvetenskapliga sällskapets i Uppsala förhandlingar 1937—1939 s. 33 f.).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=