Biarceyiarréttr och bjärköarätt De stormän som vi känna ha genomgående bott på öar och det förefaller som om kolonisationen huvudsakligen riktat sig kring öarna. I och för sig är detta naturligt. En blick på en modern karta över denna del av Norge visar ett oerhört stort antal »vxr» eller fiskelägen och det är för dessa »vasr» som bl.a. Bjarkö-Ret II gäller. Stormännen bodde på öar. De mest kända är Bjarkoy längst i norr, Langoy något väster därom, söder om Bjarkoy den stora Hinnoy eller Omd, där nuvarande Harstad är beläget, söder om Lofoten Steig och ännu längre söderut vid Salten eller Saltfjorden Godoy i närheten av nuvarande Bodö samt än längre ned Tjotta. Alla dessa platser är säten för stormän, som ibland är lendermän eller sysslomän, ibland är fiender till kungar och ibland kungarnas vänner. Det ligger i sakens natur att dessa stormän kom att bli de, som uppsamlade och uppköpte den norra landsändans produkter. Därmed kom de också att få ett avgörande Inflytande på de villkor under vilka dessa uppköp ägde rum liksom också på de villkor under vilka dessa produkter såldes vidare. Köpe- och försäljningsvillkor skapa sedvana på handelsrättens område, denna sedavana blir lag. Om rätten från början varit normer som gällde för och på uppsamlingsplatser eller platser där människor tillfälligtvis kommer samman, så går utvecklingen vidare mot en rätt för köpplatser och till slut mot en rätt för städer. Det är på detta sätt man har att se den utveckling som man kan konstatera genom studiet av de olika brottstycken, som tillsammans utgör den äldre Bjarkö-Ret. Dess äldsta del är otvivelaktigt brottstycket IVmed dess farmannabestämmelser, dess yngsta är brottstycket III, där en väl utarbetad stadsrätt antagligen för Nidaros träder oss till mötes. Mellan dessa bestämmelser ligger troligen en avsevärd tidrymd. Än längre tillbaka i tiden ligger de bestämmelser, som speglas i Olav den heliges förordning från början av 1020-talet men vad som där antydes är så pass vagt att några säkra slutsatser inte synes kunna dragas därav. Det kan ha sitt intresse att undersöka vilka norska kungar, som fram till och med Olav Haraldsson varit i Nord-Norge och alltså själva bildat sig en uppfattning om förhållandena på platsen. Vår källa är fortfarande Snorre, vars anseende som historieskrivare tycks vara i ständigt stigande.®'^ Om här bortses från Ynglingasagans kung Godgjest på Hålogaland, så är det förutom Olav Haraldsson själv endast Olav Trygvesson, som gör färder till Hålogaland. Bägge dessa kungar hade dessutom varit i England,*’^ Olav Haraldsson även i Normandie i Frankrike.®® Om Olav Trygvesson säges direkt att han under förföljandet av Raud från Godoy kom norröver till Omd (Hinnoy). Elans resa hade delvis Se Hallvard Lies artikel Heimskringla KLNM, Bd 6, sp. 299 ff. Olav Trygvessons saga kap. 30, Olav den helliges saga kap. 12—17. Olav den helliges saga kap. 20 och 27. 389 63
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=