Gösta Åqvist detta utdrag är ordagrant lika med dem som finns i Frostatingslagen och har antingen påverkats av denna eller själva påverkat denna lag. Det har ovan påpekats att II: 47 innehåller bestämmelser om att alla män i kaupangr ha samma och lika rätt, nämligen hauldsrétt. Motsvarande bestämmelse finnes i III: 97 men i III: 161 och 162 finns Frostatingslagens bestämmelser om olika stånd införda, vilket påpekats i en not av utgivarna av NGL och av demkarakteriseras som en »oaktsamhet Det framgår av den ovan lämnade redogörelsen att vad vi ha kvar av .^BjR är synnerligen heterogena element, som av utgivarna av NGL sammanförts till vad de kallar Bjarkö-Reten. Brottstycket I består av vissa sporadiska stadganden av familjerättslig art, brottstycket II innehåller huvudsakligen straffstadganden, brottstycket III är det stora utdraget med stadganden av skilda slag, som för tanken till en köpstadsrätt eller till och med en rätt för Hålogaland medan till slut brottstycket IV, som bygger på den äldsta originalhandskriften, från förra delen av 1200-talet, innehåller den s.k. farmannalagen och därmed de äldsta sjörättsbestämmelserna i Norden. Går man så tillbaka till Olav Haraldssons förordning om nordmännens rätt på Island och islänningarnas i Norge, så möter en ännu äldre biarkörätt. Detta måste innebära att bjärkörätten i Norge undergått en utveckling, som sträcker sig över minst tvåhundra år och som självfallet under denna tid måste ha skiftat gestalt. Man är dessvärre nödsakad att på grundval av de sporadiska bestämmelserna helt enkelt göra vissa konstruktioner eller gissningar. Därvid kan man ha en viss nytta av kännedom om den kolonisation, som ägde rumi Nord-Norge, landets geografiska beskaffenhet, den kännedom vi ha om näringsfång, och vad vi vet om de människor, som voro verksamma i denna del av Norge. Utan att allt för mycket fördjupa oss i detta stora ämne kan här i all korthet konstateras att kolonisationen av Nord-Norge ägde rum sjövägen och att alltså skeppsfart var ett viktigt och naturligt sätt att ta sig fram, vidare att fisket spelade en avgörande roll, som näringsfång vartill i gammal tid komen mycket lönande jakt på säl och val. Samerna ha tidigt varit på platsen från landsidan och blivit beskattade av de norska kolonisatörerna för sin jakt på olika pälsbärande djur. Genom försäljning av dessa produkter till stormän längre söderut och i utlandet har de som samlade dessa varor och förmedlade dem till avnämarna fått stora inkomster och rikedomar. I denna del av verksamheten synes den norske kungen ha deltagit. NGL I s. 333 not 9: »Capp. 161 og 162 staae i aabenbar Modsigelse med Gap. 47, og ere derfor rimeligviis kun ved en Uagtsomhed her komne ind fra Landsloven». 388 ».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=