Biarceyiarréttr och bjärköarätt Den rätt, som kungen och byamännen ha till böter i kaupangr, den rätten har under köpfärd skepparen samt besättningsmännen å båten, varvid man får ha i minne att det i regel på de nordiska skeppen var befraktarna, som utgjorde besättningen eller åtminstone ansvarade för densamma. Ett spörsmål, som inte helt tillfredsställande kan besvaras med utgångspunkt från AM 123 qv. A är huruvida Bjarkörätten gällde i alla kaupangr. Brottstycket II börjar visserligen med Her hefr upp Bjarkeyjar rétt men kap. 42 har sin egen rubrik, där det heter Her segir til hversu Biarkeyiarréttr skal vera i kaupforum. Den senare rubriken täcker inte innehållet i kap. 42, som längre frami texten har bestämmelsen En ef peir koma til kaupangs pess er Biarkeyiarréttr er i —, vilket snarast ger vid handen att det fanns kaupangr, som hade Bjarkörätt och andra, som inte hade sådan rätt. Och därmed är man inne på kaupangrbegreppet. Antagligen har från början endast vissa platser kallats kaupangr, såsom Kaupangr vid Nidaros medan det även funnits mindre lokala kaupangr, som inte tillämpat bjarkörätten utan gått efter lagtingets allmänna rätt.®^ Att en sådan skillnad mellan olika kaupangr har funnits synes också förutsättas även om den är svår att påvisa. De kaupangr, som behandlas i BjR synes vara sådana som hade en fast befolkning, vilket inte alltid kan ha varit fallet med alla kaupangr. Lokala marknadsplatser har givetvis funnits av mer eller mindre tillfällig karaktär medan andra har haft en bofast befolkning. Det senare framgår av ett stadgande om hauldsrétt i II: 47.^* Enligt detta har alla män i kaupangr samma och lika rätt, ehuru slutet på stadgandet i detta kapitel inte synes ge vid handen att likställigheten varit fullständig.®^ Detta stadgande kan trots sin ofullständighet ge anledning till spörsmålet huruvida den norska köpstadsrätten varit inne på samma tankegångar, som kommit till uttryck i kontinental doktrin och där fått sitt uttryck i satsen »Stadtluft macht frei nach Ablauf von Jahr und Tag» ®® och som i korthet kan formuleras så att den ståndsskillnad som rådde 385 sik. En ef peir vega at honitm sidan, pd vega peir at löghelgum manni. En hann md bioöa lög fyrir sik hvar hann vill ok skirskota pvi undir vdtta. Oscar Albert Johnsen: Tonsbergs historic, Bind I Middelalderen, s. 19. Se sålunda Johan Fritzner Ordbog over Det gamle norske Sprog Kristiania 1886—1896 s.v. kaupangr. Svd er stadfest at allir eigu jafnan rétt i kaupangi. hauldsrétt. pat eru .iij. merkr. slikan rétt lendr madr sem leysingi manns sa er gert hefir frelsisöl sitt. — En pyrmslamenn allir skulu pyrmast vid skapdrottinn sinn. iafnt i kaupangi sem i heradi. ®® Hans Planitz: Die deutsche Stadt im Mittelalter. Von der Römerzeit bis zu den Zunftkämpfen, Tredje oförändrade upplagan 1973 s. 144. 25
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=