Gösta Åqvist 378 Bjarkoy i Hålogaland. På liknande sätt är det med Kaupang. Den enda Kaupang är den i Tr0ndelag vid eller nära Nidaros. Om caup’ eller cavp' i kung Olavs förordning endast avser Kaupang vid Nidaros eller betecknar köpplatser i allmänhet synes inte vara helt klart. Eftersom det här rör sig om betalning till vaktmanskap syns det mest sannolika vara att det rör sig om vaktmanskap vid en permanent köpplats och det är då tveksamt om i denna del av landet vid denna tid fanns någon annan sådan plats än Kaupang i Tröndelag. Den biarceyiar réttr,~~ som åberopas i förordningen innehåller bestämmelse om ställande av borgen eller säkerhet för arvfallet gods under viss tid. Detta är ett typiskt obligationsrättsligt institut, som måste ha haft betydelse för handeln och de förpliktelser, som följa med köpenskapen och dess män. Det förefaller rimligt att sådant ställande av säkerhet i synnerhet måste komma ifråga i samband med väntan på prestationer av olika slag och sådan väntan måste ha haft en inte ringa betydelse i de ännu glest befolkade trakterna av Nord-Norge. Vad till slut hyiarmenn beträffar synes ordalagen i förordningen närmast tillägga dem ställning som domare eller lagrettemän. Givetvis kan de innebära en särskild utsedd grupp, en uppfattning som får stöd av omständigheten att dessa män ha rätt att ta hand om vapnen som en form av bekräftelse på domen. Att få ett närmare grepp om vad biarceyiarretten vid denna tid i övrigt kan ha innehållit är inte lätt. Några slutsatser kan man med stor försiktighet dra från den skildring av vissa rättsfrågor, som finns i den process, som Sigurd Jorsalafare öppnade mot hövdingen Sigurd Hranason på Steig. Den finns närmare beskriven i Morkinskinna under rubriken Pingasaga milli Sigurpar konvngs oc Eysteins konvngs. Även här rör det sig om uppbörd av skatt av samerna och kung Sigurd beskyller Sigurd Hranason för stöld emedan Sigurd Hranason skulle ha tagit skatten från finnarna, dvs. samerna. Hranason genmälde att han träffat avtal med Sigurds fader, kung Magnus Barfot, om att få rätt till uppbörd av finnskatten under Magnus och dennes söners livstid mot en ersättning av 60 marker. Vad som inflöt därutöver hade Hranason rätt att behålla. Processen rör sig egentligen om två saker, dels den ovan angivna frågan hur det förhöll sig med denna rätt, dels vid vilken domstol, som spörsmålet Jslendingar scolo eigi toll giallda i Noregi nema land avra eiSa var<5 monnum i cavp’. Ef nastabroÖre eör nanare ma5r komr til pa seal hann testa tacs at biarceyiar rétte til måtz. 22 2* pa eigo byiar menn at leggia domd. oc veita väpna tac at. 21 Morkinskinna, Pergamentsbog fra forste halvdel af det trettende aarhundrede. Indeholdende en af de jeldste optegnelser af Norske Kongesagaer. Udgiven af C. R. Unger Christiania 1867 s. 174—185.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=