Biarceyiarréttr och bjärköarätt förvånande eftersom han bodde längst upp och som den längst upp komne kolonisten näppeligen hade behov av att uppträda som namngivare.® Märkligare är däremot att, när han sedan beskriver för kung Alfred sjövägen ner till Skiringsal och Hedeby, han inte omnämner någon annan norsk ort, trots att han uppger sig endast segla på dagen och går in till land om nätterna. Detta måste innebära att han gått den »inre vägen» och följaktligen haft anledning omnämna såväl Harald Hårfagers Avaldsnes som Karmsund och Hafsfjord. Detta kan tyda på att Hafsfjordsslaget vid tiden för Ottars berättelse på 880-talet ännu inte ägt rum eller att även Ottar tillhört den kategori av norska stormän, som där blivit besegrad. Om det förra är riktigt, så skulle teorin om att slaget vid Hafsfjord ägt rumnärmare år 900 få ett inte oväsentligt understöd.^ Har slaget däremot ägt rum vid tiden för Ottars berättelse så kan detta vara en förklaring till att Ottar gått i den anglosaxiske kungens tjänst. Ottar är nämligen inte gäst, kungen omnämnes som Ottars herre.® Att närmare klarlägga dessa tider är här inte fråga om och det torde även vara omöjligt. Hade Tonsberg funnits vid Ottars besök i Skiringsal är det väl knappast möjligt för honom att underlåta nämna om denna plats, som kan göra anspråk på att vara Norges äldsta stad.® Ottars uppgift om sitt kreatursinnehav ger vid handen att det inte är på detta som hans ställning i landsändan grundas. Det är i stället valrossjakten samt skinn- och fjäderuppbörden från samerna som har gett honom hans rikedomar. Därmed är också indirekt sagt att hans boplats har varit ett upplagsställe och en samlingsplats för sådana varor och att han har sålt dessa vidare till avnämare söderut eller i andra länder. En handelsstation eller uppsamlingsplats så långt norsk kolonisation vid denna tid har sträckt sig, kan med andra ord konstateras. Mer tveksamt är det om de inkomster Ottar uppbar av samerna verkligen utgjordes av skatt i offentligrättslig bemärkelse. Det anglosaxiska 375 ® Hans Eidnes: Hålogalands historia omarbeidd og auka utgåve av »Nordlands soga i oldtid og millomalder», Trondheim 1943, ss. 44 och 48 anser sydvestsidan av Kvaloya vid Malangen vid trakten av nuvarande Hillesoy kyrka ha varit Ottars boningsort. Detta är ett antagande, som endast kan styrkas med arkeologiskt material. Gravfynd och importsaker med finskt-baltiskt, ryskt och västeuropeiskt ursprung har, enligt Eidnes, visat att denna trakt varit ett viktigt centrum för handeln östöver till Finnmark och Bjarmeland och väst- och söderut till Väst-Europa. Sydvestsidan av Kvaloya ligger ca 11 mil NO nuvarande Harstad och ca 4 mil WSW nuvarande Tromsö. ^ Se särskilt Andreas Holmsen: a.a. s. 139. Även Halvdan Koht: Kampen om makten i Norge i sagatiden. Norske historikere i utvalg I, s. 329. ® King Alfred’s Orosius, s. 17: Othere sasde his hlaforde, ./Elfrede cyninge, — ® Om Tonsberg och de äldsta norska städerna se Oscar Albert Johnsen: Tonsbergs historie. Bind I, Middelalderen, s. 40 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=