Gösta Åqvist 374 ytterligt sparsamma. En del av vår kunskap härrör därför ur arkeologiskt material.- Utgrävningar ha dock av ekonomiska skäl endast i liten utsträckning kunnat företagas och man kan inte frigöra sig från föreställningen att det ibland kan vara en ren tillfällighet att den ena eller andra platsen kommit att närmare utforskas, helt enkelt beroende på den omständigheten att de upptäckts och när de upptäckts. Såväl Hjalmar Stolpes undersökningar av Birka på Björkön i Mälaren för cirka hundra år sedan som den överraskande upptäckten av Helgö inte långt därifrån under 1950-talet är exempel på tillfälligheternas makt när det gäller vår kunskap om de äldre handelsplatsernas belägenhet och betydelse. Helt utan tidiga beskrivningar om vissa platser är vi dock inte. Bland de äldsta är Ottars beskrivning av det nordliga Norge och sjövägen till Hasbum (Hedeby) som finns intagen i kung Alfreds översättning till angelsaxiskan av Orosius’ världshistoria och världsgeografi.^ Till Ottars berättelse, som här ej skall återges, skall knytas några reflexioner. Ottar anger sig vara en av de främsta männen i denna trakt trots att han endast hade 20 kor, 20 får och 20 svin. Han hade emellertid omkring 600 renar. Av detta kan man dra slutsatsen att han måste ha bott på fastlandet eller i varje fall på en av de större öarna eftersom renarna rimligen måste förflyttas sommar- och vintertid. Härför talar vidare att han kände samerna och dessa troligen inte bodde på öarna eftersom de ägnade sig åt vandringar allt efter årstiderna. Han uppbar vidare skatt av dessa samer och ger exempel på vilka varor de rikaste av dessa kunde leverera. Denna omständighet samt hans egen uppgift att han tillhörde de främsta i landsändan visar att åtskilliga fler norrmän måste bo häruppe även om han själv bodde nordligast. Om han uppbar skatt måste detta innebära att han hade ställning som kungens ämbetsman eller troman såvida han inte själv tillhörde klassen av lokala småkungar. Orten där han bor ger han inget namn ® och detta är i och för sig föga ® Sålunda Charlotte Blindheim och Roar L. Tollnes: Kaupang Vikingenes handelsplass, Oslo 1972, som behandlar utgrävningsarbetet vid Kaupang i Tjolling (Vestfold), vilket förmodas vara det forna Skiringssal. I arbetet anges hänvisningar till vetenskaplig litteratur. Vidare VilhelmHolmqvist: Helgö, den gåtfulla ön, 1969. Helgös relation till Birka på Björkö torde ännu inte vara klarlagd. ® King Alfred’s Orosius, edited by Henry Sweet, Part I, Old-English Text and Latin Original, London 1883, ss. 17—19. Ottars berättelse finns bl.a. delvis återgiven hos Lauritz Weibull: Nordisk historia I i uppsatserna De gamle nordbornas väderstrecksbegrepp, s. 24 och Upptäckten av den skandinaviska Norden, s. 107 ff., samt hos Andreas Holmsen: Norges historie. Fra de eldste tider til 1660, tredje utgave 1961, SS. 135—136. ^ King Alfred’s Orosius, s. 18 — He wa:s mid Jism fyrstum mannum on haem lande: ® King Alfred’s Orosius, s. 19: Othere saede Jiaet sio scir hatte Halgoland {le he on bude.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=