Aristoteles och rättvisan 363 utsträckning på vardagligt språkbruk uppbyggda metod heter att eftersom det orätta är det »ojämna» (tö dviaov), det rätta måste vara det jämnt fördelade, och eftersom det jämnt fördelade utgör en medelväg mellan för mycket och för litet i fördelningen av saker på personer, måste också det rätta vara en medelväg mellan för mycket och för litet,® Det är den aristoteliska måttans och balansens rättsfilosofi som här kommer till pregnant uttryck. Jämnheten i fördelning av nyttigheter är nu emellertid inte hos Aristoteles en mekanisk jämlikhetsprincip. Tvärtom kränks principen både när två personer, som i övrigt är lika, inte får lika stora andelar och när två som är olika får lika andelar. Den argumentation med vilken Aristoteles underbygger sitt påstående, att en rättvis fördelning är en sådan som sker med hänsyn till vars och ens förtjänst och värdighet —»rättvisan», säger han (tö öiRaiov), är ett proportionalbegrepp — ter sig snarast som ett återfall i tidigare föreställningar om att etiska och rättsfilosofiska resonemang kan föras med matematikens metoder och språk. En av Aristoteles’ senare kommentatorer, Michelet, har utvecklat de — i och för sig enkla — formler som filosofen använder i ett schema, där Achilles fått poängtalet 8 i fråga om förtjänst och värdighet, konkurrenten Ajax har fått 4. Man erhåller då med användning av Aristoteles’ resonemang:^ I,A-Achilles (8) : B-Ajax (4) =C-Achilles’ belöning (6) : D-Ajax’ belöning (3) II.A:C =B:D 8 : 6=4 : 3 III. A-fC:B+D=A:B 84-6:4+3 =8:4 IV. A+C:A=B+D:B 8 +6 : 8 =4+3 : 4. Den proportionalitet som kännetecknar den fördelande rättvisan är m.a.o. av det slag som kallas geometrisk ty, säger Aristoteles,® den ena helheten förhåller sig till den andra som det ena ledet till det andra. 6 Det fjärde kapitlet i Etikens femte bok ägnas åt den utjämnande eller korrigerande rättvisan, och här handlar det också om att skapa likhet men nu i aritmetisk proportion. Vad domaren gör, när han skipar rätt « A.a., V, 3, 3—5. ’ Cit. efter Aristoteles’ Nikomachische Ethik, fibers, u. erläutert v. A. Stahr, 3. Aufl., Berlin u.å. (omkr. 1920), s. 164, not 4. ® Aristoteles: Eth. ad Nicomath. V, 3, 13.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=