Alvar Nelson 352 Därmed torde man ha åsyftat att begränsa stadgandets räckvidd till patologiska och liknande rusreaktioner, I dessa sällsynt förekommande fall står enligt förslaget valet av påföljd mellan vård, skyddstillsyn, böter eller villkorlig dom. Finnes ingen av dessa påföljder vara lämplig, skall gärningsmannen vara fri från ansvar. Det skall tilläggas, att Strafflagberedningens ordförande, Karl Schlyter, önskade ge stadgandet det innehållet, att »om någon utan eget vållande tillfälligt råkat i sådant tillstånd, att han är från sina sinnens bruk, och i det tillståndet begår brott, vare han fri från påföljd, såframt han ej är i behov av särskild vård». Sammanfattningsvis kan man konstatera, att Straffrättskommitténs och Strafflagberedningens förslag innebar följande: 1) Sedan tillräknelighetsläran undanröjts, gavs en snäv möjlighet till användning av det begränsade påföljdssystemet (med möjlighet att förklara gärningsmannen vara fri från påföljd) i fråga om vissa i tillstånd av abnormruspåverkan förövade gärningar, 2) Eljest skulle straffbelagda gärningar, förövade under rus, enligt ett av Straffrättskommittén föreslaget uttryckligt stadgande bedömas enligt allmänna grundsatser utan hinder av rustillståndet, såframt detta varit självförvållat. Sannolikt överensstämmer förslaget med Wetters ståndpunkt om hypotetiskt utvidgat uppsåt eller oaktsamhet. Av motiven framgår dessutom, att denna utvidgning vid uppsåtliga brott icke skulle omfatta särskilda uppsåtsrekvisit. Den i brottsbalken genomförda ordningen Det vore en överdrift att påstå, att man under den fortsatta behandlingen av lagstiftningsärendet nådde en enkel lösning inom det problemområde, som straffansvar vid rus tydligen utgör. Även här kan man se följderna av en splittring av frågorna om tillräknelighet och tillräknande. Det skulle föra allt för långt att i detalj följa utvecklingen fram till den slutliga lagtexten, och klarläggande redogörelser finnes redan i litteraturen,-" För ändamålet med denna framställning är det tillräckligt att se till slutresultatet, I propositionen med förslag till brottsbalk-® tog justitieministern, Herman Kling, definitivt ställning till de legislativa frågorna och anförde: Här kan hänvisas till NJA 1962 avd. II s 1—621, även utgivet separat under benämningen Brottsbalken, Sthlm 1963, och Brottsbalken jämte förklaringar, bd I, 4 uppl Sthlm 1973 och bd III, 2 uppl. Sthlm 1971 (Brottsbalkskommentaren). -« Prop. 1962: 10 C s 596.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=