Ansvar utan skuld? 349 Den 22—24 ma] 1950 (Närvarande: Ekeberg, Wetter, Bergendal, Beckman, Digman och Rudholm) Wetter: Ett stadgande om rus, vilket alltså bör ansluta till 1 §, kan skrivas efter det av Eliel Löfgren m.fl. utarbetade utkastet (se första lagutskottets utlåtande nr 46/38 bil. A. ang. Riddarhuskonferensen 20/4 1936): Begår någon straffbelagd gärning under rus, vare hans tillstånd utan inverkan på straffbarheten med mindre tillståndet är sådant som avses i (SL 5 kap 5 § första stycket). Rudholm: Bör ej anges att ruset skall vara självförvållat? Beckman: Ej lämpligt att hänvisa till SL 5:5. Läkarna säga att varje rustillstånd skall anses som sinnessjukdom. Bättre att i paragrafen göra uttryckligt undantag för patologiskt rus. Följande utkast till 2 § utarbetades: Begår någon straffbelagd gärning under självförvållat rus, vare hans tillstånd utan inverkan på straffbarheten, med mindre han på grund av abnormitet {alt. varaktig själslig eller kroppslig rubbning) påverkades av ruset på sådant sätt att han måste anses hava handlat under inflytande av sinnessjukdom eller därmed jämställt abnormtillstånd. Bergendal: Ingen direkt invändning. Den 1 juni 1950 (Närvarande: Ekeberg, Wetter, Beckman, Digman och Rudholm) Ekeberg: Tveksam beträffande stadgandets slutord att gärningsmannen »måste anses hava handlat under inflytande av sinnessjukdom eller därmed jämställt abnormtillstånd». Räcker det inte med att säga att han »på abnormt sätt( särskilt starkt, med särskild styrka) påverkades av ruset» el. dyl.? Digman: Måste man ej ange vad som skall ske med den som skall anses ha handlat under patologiskt rus? Följande skrivning beslöts: Begår någon straffbelagd gärning under självförvållat rus, vare hans tillstånd utan inverkan på straffbarheten, med mindre han på grund av själslig eller kroppslig rubbning på abnormt sätt påverkades av ruset. (I sistnämnda fall vare lag som i 24 kap. 5 § sägs). Den 26—30 juni 1950 (Närvarande: Ekeberg, Wetter, Bergendal, Digman, och Rudholm) Bergendal: Efter orden uteslutes straffbarhet av vilken själslig rubbning som helst, även den lindrigaste. Hänvisningen till 24 kap. 5 § i SLB:s utkast (vilket stadgande motsvarar SL 5:5) synes för snäv. För närvarande medför de patologiska rustillstånden och liknande tillstånd att gärningen bedömes enligt SL 5:5 eller 5:6. Ekeberg: Hänvisning kan även ske till straffnedsättningsregeln i 24: 7. — verkades» bör utbytas mot perfektumformen »påverkats», som bättre korresponderar med presensformen »begå». Bergendal: I stället för »påverkats av ruset» borde rätteligen skrivas »påverkats av berusningsmedlet» el. dyl. Ekeberg: Rätt men knappast nödvändigt. —Ordningsföljden mellan paragraferna bör ändras, men frågan kan anstå något. På-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=