340 Alvar Nelson olika meningar hos de svenska deltagarna i mötesdiskussionen, Folke Wetter, Nils Stjernberg och E. H. Heimer. Även det tryckta referatet återspeglar i någon mån de våldsamma meningsmotsättningarna under mötet och ger ännu idag liv åt frågeställningen.^ Tydligast kommer meningsmotsättningarna frami det norska kommittébetänkandet- och under riksdagsbehandlingen av den proposition, som byggde på detta.^ Medan kommitténs majoritet föreslog en utvidgning av straffansvaret vid rushandlingar, motsatte sig minoriteten detta. Till minoriteten hörde riksadvokaten P. Kjerschow, som också var referent vid juristmötesförhandlingarna. Han fick i diskussionen stöd av sin landsman lagman Chr. Rolfsen och sin danske kollega rigsadvokaten Aug. Goll. För oss har meningsbrytningarna på juristmötet särskild betydelse därför att den grundsyn, som sades prägla svensk rätt, lagts till grund för kommittéförslaget och under mötet blev utsatt för kritik. Ur dogmatisk synpunkt kan man med stark förenkling säga, att debatten rörde två frågeställningar: 1) Tillräkneligheten. I vilken utsträckning utesluter eller minskar rustillståndet i gärningsögonblicket gärningsmannens personliga förutsättningar för straffbarhet? 2) Tillräknandet. I vilken utsträckning skall det för brottstypen bestämda kravet på uppsåt eller vållande anses vara uppfyllt, när gärningen förövas under rus? Båda problemområdena var kända sedan länge därför att det var allmänt erkänt, att rus var en betydande orsaksfaktor för brottsligheten. Vad var det nu som gjorde, att opinionen i vissa kretsar krävde ökade möjligheter, att med straff drabba, dem som förövat lagstridiga gärningar under berusning? Såvitt man kan se från debatten kring det norska lagförslaget gällde kritiken av den dåvarande ordningen tre särskilda förhållanden: 1) Alkoholpolitiska överväganden. I Finland, Norge och Sverige fanns en betydande opinion, som i alkoholkonsumtionen i samhället såg en fara för befolkningen. Denna opinion hade förankring i olika politiska partier. 2) Trafikutvecklingen. Den ännu blygsamma, men snabbt ökande motortrafiken ställde särskilda krav på förarnas fysiska och psykiska kondition under färden. * Forhandlingerne paa det fjortende nordiske Juristmode, udgivet af den danske Bestyrelsesafdeling, Kbhvn 1928, s. 194—253. ^ Innstilling I fra Straffelovkomiteen, Oslo 1925, s 70—95. ® Se de utförliga hänvisningarna i JoHS. Anden.es: Alminnelig strafferett, 2. utg. Oslo 1974, s. 95 i petit och Norges Offentlige Utredninger 1974: 17 s. 41—50.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=