Kjell Å. Modéer 332 mygg och svälja kameler». De fall, som genom utskottets förslag undantagits från regeln, var endast perifera. På stadsfiskalskontoret i Stockholm hade Lindhagen inhämtat, att de undantagna fallen för Stockholms vidkommande var ytterst få till antalet.^®^ Vid riksdagsbehandlingen godkändes utskottets hemställan i båda kamvarefter lagändringen utfärdades den 14.5.1909.^®® Genom denna 368 rarna, lagändring hade det fakultativa offentliga försvaret i brottmål fått den omfattning, somutskottets majoritet föreslagit 1904. De advokater, som genom den nya lagen kom att förordnas som offentliga försvarare, fick kämpa mot de tidigare angivna negativa attityderna från allmänhetens sida. I många fall generaliserades bilden av försvararna i brottmål. Särskilt i de fall där advokaten inriktade sin verksamhet på att ta en skyldig fri —»äfven med uppoffring af den materiella rättvisan» — utmålades han som en person, som arbetade mot rättsordningen. Så länge som de gamla processprinciperna levde kvar, framhölls det från advokathåll, skulle försvaret i brottmål komma att förete osunda moment men med den officiella uppgift, advokaten erhållit i processen, ställdes också större anspråk på honom. En ny processordning skulle komma att innebära en uppdelning av verksamhetsområdet på ett flertal yrkesadvokater, och då skulle försvaret i brottmål komma att få en fastare karaktär.®'® Denna del av advokatverksamheten kom också från advokaternas sida att försummas och negligeras. Aversionen mot att uppträda som brottmålsadvokat förekom bland advokatsamfundets ledamöter — i synnerhet i Stockholm—även långt efter det att lagen antagits. En annan konsekvens av lagstiftningen rörande den offentlige försvararen blev de bestämmelser i ämnet, som infördes i den militära rättegångslagen 1914.®'® De bestämmelser, som fanns införda i 1905 års kommittébetänkande i denna fråga, ersattes nu med regler, som harmonierade med den nya lagstiftningen på detta område. Lagen gav envar, som vid krigsrätt rannsakades för brott varå straffarbete eller förlust av ämbete eller tjänst efter lag kunde följa, rätt till biträdeshjälp i rättegången (§ 80). Därigenom frångick man den i den allmänna processen till häktningen 371 1909 års riksdag. Utskottsutlåtandet nr 2 s. 10 f. 1909 års riksdag. FK protokoll bd 1 nr 17 s. 55. AK protokoll bd 2 nr 22 s. 6 ff. I AK ställdes den Lindhagen-Thorssonska reservationen mot utskottets hemställan; vid voteringen föll reservationen med 80 röster mot 112. SFS 1909: 31. Fl. D. lämnade denna gång förslaget utan anmärkning. NJA II 1909 Nr 9: 47 s. 57. John Tjerneld: Advokatverksamheten. Advokatyrkets nuvarande läge och utsikterna däri för framtiden. Sthlm 1909, s. 44 ff. Enligt advokaten A. Hemming-Sjöberg. Förhandlingarna vid Sveriges advokatsamfunds årsmöte i Stockholm år 1928, Sthlm 1929, s. 47 f. Lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes 23.10.1914. SFS 1914: 325. 367 368 369 370 872
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=