Kjell Å. Modéer landshövdingen Husberg anfört vid 1898 års riksdag, blev det naturligt att därefter också påfordra motsvarande förmån i civila tvister. Redan 1907—1908 framställdes i riksdagen motioner om att rättsligt biträde skulle kunna förordnas åt skadade arbetare eller deras efterlevande i de skadeståndsprocesser, som uppstod genom olycksfall i arbetet.^^^ Dessa motioner avslogs dock. På början av 1910-talet väckte ett par representanter för det liberala samlingspartiet ett par motioner om ekonomiskt stöd till grupper av personer, som i civila tvister kommit i underläge i förhållande till starka rättsägare.^®® Därvid framfördes till stöd för motionerna lagstiftningen om offentligt biträde åt häktad. Medkänslan med de svaga och betryckta i samhället gjorde sig, enligt motionären år 1913, alltmer gällande.» Denna medkänsla har t.o.m. nått ned ända till den lägste i samhället: brottslingen». Motionären ifrågasatte, om icke denna form av rättshjälp var en paradox »gentemot de frie laglydige medborgare, som på grund av okunnighet eller fattigdom gentemot en överlägsen part stå fullkomligt maktoch rättslösa».®®® Båda motionerna lämnades utan bifall. Redan år 1915 väcktes från lagutskottets sida frågan »huruvida det från samhällets sida är tillfredsställande sörjt för att mindre bemedlade parter kunna komma i åtnjutande av den advokathjälp, som är nödig för ett behörigt utförande av deras talan och förutan vilken den blotta befrielsen från vissa rättegångsavgifter ofta nog icke har stort värde».®®® Detta initiativ resulterade i ett viktigt delmål, genom lagen den 19.6.1919 om fri rättegång (SFS 1919: 367). Den extensiva tolkning av 1 § i 1906 års lag, som utskottet företrätt, och mot vilken Erik Martin och H.D:s ledamöter riktat anmärkning, saknade rättslig förankring®®^ och avvisades också vid lagens tillämpning. I maj 1908 fastställde K.Mt ett från K.B. i Uppsala län hänskjutet besvärsärende rörande en kvinna, som häktats som misstänkt för barnamord ®®® och hos K.B. anhållit om förordnande av rättegångsbiträde. Genom en 1907 års riksdag. AKmotion nr 29. 1908 års riksdag. AK motion nr 61. 1913 års riksdag. AK motion nr 200, ang. fri rättshjälp åt mindre jordinnehavare i mål mot Kraftaktiebolaget Gullspång-Munkfors rörande expropriation för industriella anläggningar m.m. 1914 års B-riksdag. AK motion nr 75, om ekonomisk hjälp till åbor och lägenhetsinnehavare, som blivit bortdrivna från under bruk skatteköpta hemman, att framföra sina rättsanspråk för en i ärendet sittande utredning. 1913 års riksdag. AK motion nr 200 s. 1. 1915 års riksdag. Lagutskottets utlåtande nr 15 s. 15 ff. Då regeln om grund för obligatorisk häktning upptogs i förslaget till promulgationslagen till SL, hade H. D. uppmärksammat och klargjort författningens ursprungliga lydelse om att den, som misstänktes ha begått brott, varå dödsstraff eller straffarbete »i längre än två år följa kan», borde ändras till »dock ej under två år, efter lag följa kan». Se härom Justitieombudsmannens ämbetsberättelse 1909 s. 162. Straffmaximum för detta brott var straffarbete till och med sex år. 330 357 358 359 360 301
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=