Den offentlige försvararen 329 huvudsakligen inskränkas till »majestätsbrott, några mycket svåra förfalskningsbrott, de allra värsta slagen af frihetsbrott, slafhandel och handel med negrer, af menedsbrotten, sådana som begåtts mot bättre vetande, af sedlighetsbrotten de gröfsta och mest sällan förekommande, och slutligen mord och dråp». Däremot undantogs tjuvnadsbrotten, även i dess grövsta former, bedrägeribrotten och de flesta andra brott, för vilka personer i allmänhet hölls häktade. Martin hade, trots kraftiga invändningar mot förslaget, icke »mod att yrka afslag på en reform, som i alla fall går i rätt riktning». Han var fullt övertygad om, att den sociala utvecklingen i vårt land skulle verka för en mer omfattande reform. Han noterade, att »i de större städerna bilda sig frivilliga sammanslutningar för beredande af rättshjälp åt de obemedlade». Sedan även andra kammaren utan votering antagit utskottets hemställan och riksdagens beslut anmälts,^^^ remitterades förslaget efter beslut i statsrådet till H. D. Där kom justitierådet Sundberg upp den i andra kammaren diskuterade frågan rörande tolkningen av 1 §:s bestämmelse om omfattningen av lagens tillämplighet. Med den föreslagna lagens »grund och syfte» överensstämde mindre väl, att lagens tillämplighet begränsades till de fall, där den häktade misstänktes för brott, varå dödsstraff eller straffarbete, dock ej under två år, efter lag följa kan, då promulgationslagens bestämmelse endast avsåg sådana brott »i hvilkas straffskala ej ingår lindrigare straff än straffarbete i 2 år». Genom denna begränsning torde K. B., då häktad person påkallade hjälp i rättegången, tvingas ingå i en prövning, som K. B., enligt H. D:s bedömning, i många fall icke hade tillräckligt material för att bedöma. Även de övriga justitieråden ansåg att, sedan riksdagen nu antagit förslaget, »tillräckliga skäl» icke förefanns för ett avstyrkande, trots att de ansåg att, vad de tidigare anfört fortfarande ägde tillämpning.^^® Lagen utfärdades den 14.9.1906 (SFS 1906:83) och kontrasignerades av justitieministern G. Albert Petersson,^®® som 1903 i H. D. hade röstat mot det av Ossian Berger framlagda lagförslaget. 354 att taga 13. Det fortsatta reformarbetet Genom introduktionen av det offentliga försvaret i brottmål hade porten öppnats för nya krav på processekonomiska förbättringar. Som redan 1906 års riksdag. AK protokoll bd 1 nr 26 s. 58. 1906 års riksdag. Riksdagsskrivelse nr 38. Med Sundberg instämde just.råden Quensel och Petrén. Just.rådet Grefberg. —Just.rådet Wijkander åberopade dock sitt tidigare uttalande 1903. —NJA II 1906 Nr 8, 39 s. 69. Justitieminister i den i maj 1906 tillträdda Lindmanska ministären. 352 353 354 355 336
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=