Kjell Å. Modéer om man sade att »trots allt hvad han gör för att utleta sanningen, dock kan antagas, att någon gång den gamla satsen äfven på honom besannas: »interdumdormitat bonus pater Homerus».^^® Till skillnad från Trygger ansåg Wieselgren, att delreformer var nödvändiga; annars »komme vi ju ej ur fläcken». Wieselgren var den ende, som i kammaren mot bakgrund av sin yrkesverksamhet kunde ge en bild av, hur de dömda uppfattade sin rättsliga ställning i processen. Han hade under sina år träffat »många, ganska många, som med djupaste bitterhet hafva utstått sitt straff helt enkelt därför, att de under strafftiden kommit till insikt omett eller annat, som de anse —jag säger icke: somnödvändigt är af den beskaffenhet, men som de anse vara af den beskaffenhet, att, därest de förstått att vid rannsakningen omtala, betona, utlägga det, detta skulle hafva föranledt domstolen att bestämma deras straff annorlunda än som skett». Detta missförhållande skapade fiender mot samhället. De dömda gick ur fängelserna »alldeles oberörda af alla de försök, som gjorts att i annan riktning påverka dem. De hafva känt sig af samhällsrättfärdigheten orättfärdigt behandlade. Detta hade förekommits, om de hade haft vid sin sida en rättsligt bildad person, af hvilken de kunnat vinna hjälp och bistånd». En sammanfattning av debatten i kammaren ger vid handen, att kostnadsfrågan —även med beaktande av de invändningar, som rörde lagens tillämpningsområde —spelade en underordnad roll. Även Hasselrot, som var negativ till lagförslaget, medgav, att denna fråga var en »ytterst sekundär omständighet». Kammaren koncentrerade sina anmärkningar mot förslaget till att det saknades behov av denna reform och att reformen icke passade ihop med vår brottmålsprocess. Även om det fanns ivriga förespråkare för reformen, så röstades vid den slutliga omröstningen i kammaren lagförslaget enligt utskottets hemställan ned med 77 röster mot 28. Därmed hade propositionen fallit och bemödandena att nå fram till en lagstiftning på detta område hade än en gång varit resultatlösa. 324 338 12. Justitieombudsmannens initiativ 1906 »Att det föreliggande lagförslaget skulle röna motstånd, har jag naturligtvis väntat. Det hörer till de lagförslag, som stöta gamla vanor och föreställningar och därför alltid till en början på många håll ogillas. Sådana frågor som denna 1904 års riksdag. FK protokoll bd 2 nr 43 s. 34. —Motsvarande synpunkter framfördes också av häradshövdingen Carl-David Theodor Uppström, FK protokoll bd 2 nr 43 s. 35. 336 1904 års riksdag. FK protokoll bd 2 nr 43 s. 34 s. f. I en första votering ställdes utskottets hemställan mot propositionsförslaget, varvid utskottets förslag vann med 65 röster mot 41. FK protokoll bd 2 nr 43 s. 36 f. 337
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=