Kjell Å. Modéer Vid utskottsbehandlingen var det sammansatta stats- och lagutskottet principiellt positivt till förslaget i sitt utlåtande, då detsamma bidrog till att förverkliga principen om allas likhet inför lagen. Däremot var utskottet inte berett att till fullo bifalla propositionen. Då det var svårt att på förhand beräkna reformens fulla innebörd praktiskt, så borde lagen — på förslag av den för sparsamhet med statens medel kände Alfred Petersson i Påboda, Lantmannapartiet — åtminstone till en början endast vara tillämpbar på de personer, som var häktade som misstänkta för brott, varå straffarbete efter lag kunde följa. Dessa personer var i mest trängande behov av rättegångshjälp och detta behov hade också ur kostnadssynpunkt mest fog för sig.^^^ Lämplighetsprövningen av ombuden borde, som propositionen föreslog, ankomma på länsstyrelserna, vilka också borde träffa avtal med ett antal till dylika uppgifter lämpliga personer. Utskottet fann det oriktigt, att domstolen skulle kunna ompröva detta beslut, vilket lagförslaget gav möjlighet till. Lika splittrat som utskottet var i frågan,^^® var också riksdagens båda kamrar. Den andra kammaren kom utan diskussion att bifalla K. Mts proposition,^^® men i första kammaren kom en livlig debatt att äga rum, huvudsakligen mellan jurister, i första hand underrättsdomare. Redan vid behandlingen av propositionen i utskottet hade häradshövdingen F. A. H. Hedenstierna föreslagit en än mer restriktiv tillämpning av lagen, än vad utskottet senare föreslog. Biträdesförordnande skulle, ansåg han, endast meddelas de tilltalade, som obligatoriskt skulle tagas i häkte enligt 19 § 5 p. promulgationslagen till SL 16.2.1864; »Den, som misstänkes att hafva begått brott, hvarå dödsstraff eller straffarbete, dock ej under två år, efter lag följa kan, skall i häkte tagas.» Detta förslag aktualiserades på nytt i kammaren, och förespråkades där, förutom av Hedenstierna, bl.a. av landshövdingen Hjalmar Palmstierna i Jönköping och processrättsprofessorn i Uppsala Ernst Trygger.®®^ Förslagets innebörd var att lagen icke skulle äga tillämpning på de tilltalade som häktats med stöd av de i sagda promulgationslags 19 § 6 och 7 pp. angivna grunderna. I dessa stadgades bl.a. att, omnågon misstänktes för annat brott, varå straffarbete kunde följa, men saknade »embete eller tjenst eller fast egendom eller 322 328 Riksarkivet. Riksdagens arkiv. Statsutskottets protokoll 18.4.1904 § 25. 1904 års riksdag. 4 sanil. 2 avd. Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande 326 827 nr 2. s. 7 ff. Rättens möjlighet i § 2 i lagförslaget att förordna ny försvarare om rätten »eller eljest pröfvar skäligt det tillstädja». Utskottet föreslog därför, att detta stycke skulle utgå. 328 Vid huvudvoteringen erhöll Peterssons i Påboda förslag sju röster och K. Mts förslag fyra. Statsutskottets protokoll 18.4.1904 § 25. 1904 års riksdag. AK protokoll bd 4 nr 48 s. 43. 1904 års riksdag. FK protokoll bd 2 nr 43 s. 11, 27 och 32. 329 330 331
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=