Den offentlige försvararen 319 häktade personers inställande för domstol,^^^ Valet av Berger till justitieminister tolkades som en eftergift åt den vänsterbetonade falangen i kamoch åtskilliga av hans förslag till lagstiftning under hans tid som reformliberal syn. Ett exempel 312 maren, justitieminister framtill 1905 präglas av en härpå är det förslag till lagstiftning rörande förordnande av rättegångsbiträde åt häktad, som han aktualiserade under sitt första år som justitieminister. Redan under de första månaderna av sin ministertid lät han lagbyrån utarbeta ett konkret förslag till lagstiftning i frågan, vilket han föredrog i statsrådet den 31.12.1902.^^^ Berger ansåg ej att det krävdes någon genomgripande processreform för denna lagreform. Huvudskälet var — och här talade en jurist med förankring i JO-ämbetet — att »hur samvetsgrann och skicklig domaren än må vara, i följd af den tilltalades okunnighet omde processuella reglerna och den materiella rättens innehåll omständigheter varda obeaktade, hvilka för målets utgång kunnat vara af betydelse». Då behov av reformen förelåg, var det också samhällets plikt att tillgodose behovet, ansåg Berger. Reformens viktigaste inslag måste därför bli ett åtagande från samhällets sida att anskaffa rättegångsbiträde åt den tilltalade. Däremot begränsade Berger den föreslagna lagstiftningen till en introduktion av ett fakultativt offentligt försvar, dvs. staten skulle — på sätt nya lagberedningen föreslagit och till skillnad från norsk och kontinental lagstiftning — endast ingripa och anskaffa biträde vid de tillfällen, då den tilltalade själv önskade detta. Vidare begränsades reformen till den grupp svårare brottmål, där den tilltalade hölls häktad. Enligt lagförslaget skulle biträdet förordnas av Kunglig befallningshavande (K.B.) på yrkande härom av misstänkt, sedan denne förklarat sig ej själv kunna anskaffa biträde. Genom att lägga förordnande-uppgiften på K.B. trodde Berger, att »nödig säkerhet» skulle kunna vinnas för att biträde verkligen kunde anskaffas i varje fall. Däremot innehöll ej förslaget några allmänna behörighetsregler för biträde. Lagstiftaren förutsatte, att de behörighetskrav, som fanns i RB 15:2, skulle kunna lämpas på lagstiftningen, även om det direkt antogs, att juridiskt bildade personer i regel skulle komma att anförtros denna uppgift. Rätt för misstänkt att anlita biträde förelåg redan under rannsakningen, men aktualiserades inte biträdesfrågan förrän inför domstolen, skulle den tilltalade då på motJustitieombudsmannens ämbetsberättelse 1900, s. 94 f. *‘2 Tage Berger, a.a., s. 60. SIS 1904 års riksdag. Proposition nr 81, s. 4 ff. — Förslaget återges i prop, på s. 9 f. Jfr JO:s ingripande med krav på lagstiftning i denna fråga 1883, s. 285 ovan. »En häktad intager i processuellt hänseende en särställning, och såväl svårigheten att anskaffa biträde som behofvet af sådant är för honom större än för andra tilltalade». — Genom att förslaget endast innehöll biträdesförmån för häktad, innebar detta att biträdesförmånen upphörde, om den tilltalade frigavs ur häktet. 315 311 315
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=