Den offentlige försvararen 317 nykterhetskämpen och liberalen A. Wilhelm Styrlander, verksam som polisuppsyningsman i Sollefteå och med praktisk förankring till problemet,^®^ väckte vid 1902 års riksdag en motion med yrkande om, att riksdagen skulle besluta omdet tillägget av 16 § regeringsformen, »Sveriges magna charta», att konungen jämväl skulle »skydde allas rätt att förskaffa sig hjelp i rättegången vid åtal inför dömande och förvaltande myndigheter». Styrlander avsåg med sin motion att ge samma lagliga biträdesrätt till dem, som vid administrativa myndigheter kunde åläggas disciplinärt ansvar (av typ suspension eller avsättning),^”^ som dem, som stod åtalade inför domstol. Han hänvisade till aktuell heterogen praxis på detta område beträffande järnvägstjänstemän.^”'* Konstitutionsutskottet ansåg emellertid icke, att denna fråga var av grundlagskaraktär och avvisade motionen. Styrlander underströk vid debatten i andra kammaren, att han ansåg, att en bestämmelse om rätt »för hvarje åtalad person att förskaffa sig hjelp i rättegången vid åtal inför dömande och förvaltande myndigheter icke skulle vara någon detaljbestämmelse». Det var en så viktig allmän grundsats, att den borde ha grundlagskaraktär. Motionen avslogs.^”” Vid påföljande riksdag, 1903, kom Styrlander igen med en ny motion. Han hade, mot bakgrund av det bemötande den tidigare motionen erhållit, formulerat om sitt krav. I stället anhöll han nu, att riksdagen hos K. Mt skulle anhålla om, att K. Mt skulle låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser, varigenom i administrativa mål tilltalade personer berättigades att anlita biträde vid förhör och undersökningar rörande av dembegångna tjänstefel och brister.^”^ Även denna gång kunde utskottet, denna gång lagutskottet, på formella grunder avvisa motionen. Frågan kunde nämligen icke, enligt ut302 Om denne se: Alfred Kämpe: Wilhelm Styrlander. Hövdingen. Sthlm 1937. — Svenska män och kvinnor, Bd 7, s. 305. 1902 års riksdag. AK motion nr 46. Om denna form av judiciellt förfarande i äldre tjänstemannarätt, se Stig Jägerskiöld: Om disciplinärt och judiciellt ansvar. Skrifter åt minnet av C. A. Reuterskiöld. Sthlm 1945 s. 203 ff, i sht s. 210 ff. Medan dylika tjänstemän i ett distrikt erhållit möjlighet att ha biträde i ärendet, så kom en konduktör i ett annat distrikt att vägras rätt att anlita biträde, fastän biträdet vid förhörets början meddelat, att hans klient skulle erkänna förseelsen, och biträdets enda uppgift var att framhålla förmildrande omständigheter. 16 § RF hade endast till uppgift att ge »ett allmänt uttalande om det rättsskydd, som den enskilde medborgaren bör vara tillförsäkrad». Den allmänna lagstiftningen skulle bestämma detta rättsskydds omfattning. — 1902 års riksdag. Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1, s. 3 ff. 1902 års riksdag. AK protokoll nr 13 s. 38. — I första kammaren antogs utskottets utlåtande utan diskussion. FK protokoll nr 11 s. 3. 1903 års riksdag. AK motion nr 29. 302 304 305 306 307
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=