Kjell Ä. Modéer När motionen därefter kom till kamrarna, gick lagutskottets hemställan utan diskussion och votering igenom i första kammaren.^'^^ I andra kammaren däremot förekom debatt och Staaff höll där själv ett längre anförande till stöd för sin motion.^®® Viddetta tillfälle använde Staaff sig av en helt annan teknik för att framställa behovet av rättegångsbiträde. Han drog fram ett flertal kasuistiska exempel, dels hypotetiska, dels från sin egen praktik. Med dessa exempel ville Staaff visa på försvararens olika uppgifter i brottmålsprocessen och vilken svag ställning den tilltalade hade i svenskt rättegångsväsen. Ett exempel, som han anförde, var värdegränsen 15 riksdaler, som angav skillnaden mellan stöld och snatteri i SL 20:1. Han pekade på hur ofta skönsmässiga bedömningar, i synnerhet beträffande begagnade föremål, kunde påverka värderingen och därigenom brottsrubriceringen. Lagen stadgade att vid synnerligen försvårande omständigheter kunde straffet höjas, vid synnerligen förmildrande kunde det sänkas. Stöld innebar i normalfallet straffarbete och förlust av medborgerligt förtroende, snatteri normalt endast böter. Om detta ägde i allmänhet den tilltalade icke kännedom, »han tillfrågades endast utan att förstå frågans innebörd eller den stora betydelsen för honom sjelf af det svar han afgifver, huruvida han har något att erinra, såsom det heter mot det uppgifna värdet». Med hjälp av ett annat exempel visade han, hur ett ofta schablonmässigt förhållande mellan domstol och den tilltalade resulterade i, att domstolen »emellan alternativen: domstolens beqvämlighet och hänsynen till de tilltalades rätt välja det förra och icke det senare».^®^ Staaff bemötte också vad det i hans mening högst konservativa lagutskottet anfört om den försämrade balans, som skulle komma i brottmålsprocessen i anledning av att den tilltalade fick ett biträde, som ställdes mot den outbildade åklagaremakten. Staaff ställde en motfråga: »menar utskottet, att det närvarande tillståndet, d.v.s. med åklagare sådana de nu äro gent emot alldeles okunnig och olärd tilltalad, är rättvisare, mera i öfverensstämmelse med jemvigtsprincipen än ett tillstånd, sådant somjag har föreslagit?» Två jurister, den konservative häradshövdingen Daniel Restadius,-®- och den dåvarande landshövdingen i Norrbottens län, juris doktorn Karl Sigfrid Husberg,-®* gick i polemik mot Staaff. 312 1898 års riksdag. FK Protokoll 7.5.1898, nr 33 s. 45. 1898 års riksdag. AK Protokoll 7.5.1898, nr 38 s. 57 ff. Även tryckt: Karl Staaff: Politiska tal I, Sthlm 1918, s. 297 f. 1898 års riksdag. AK Protokoll nr 38 s. 61. Häradshövding i Vättle, Ale och Kullings häraders domsaga i Älvsborgs län. Svenska män och kvinnor Bd 6, s. 239. Husberg var processualist. Han disputerade i Uppsala 1882 på en avhandling »Om domens materiela rättskraft enligt svensk ordinär civil process». — SBL Bd 19 s. 498 ff. 279 280 282 283
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=