Kjell Å. Modéer 298 tilltalade Staaff. Han ansåg, att man kunde gå längre i sitt utnyttjande av detta än vad somhittillsgjorts i nämndinstitutionen och han förespråkade I Norge skaffade han sig ordentliga insikter i den nya jury- 233 jurysystemet. lagens tillämpning-^^ och sina intryck från norgeresan publicerade han i Aftonbladet i en artikelserie, som påbörjades den 12.8.1891. Artiklarna sammanställdes sedermera och utgavs separat.^^^ I skriften jämförde Staaff även de svenska och norska reglerna om den tilltalades försvar. Efter att ha bevistat norska domstolsförhandlingar, hade han sitt omdöme klart: »ett af den svenska brottmålsrättegångens allra betänkligaste brister är frånvaron af försvarare i gröfre brottmål».-®® Han konstaterade, att försvararen behövdes för att framdraga den bevisning, som kunde tala till den tilltalades förmån och än mer ställa den i dess rätta belysning. Han behövdes också för att utreda rättsfrågan, som han ansåg alltför komplicerad för den tilltalade, och det var »högeligen betänkligt att åt domaren ensam öfverlemna uppletandet af alla de synpunkter, ur hvilka den tilltalades förhållande bör betraktas för att hänföras till den riktiga juridiska kategorien». Staaff anknöt också —uppenbarligen med hänsyftning till den kritik, som advokaterna vid de utländska jurydomstolarna fått i nya lagberedningens betänkande — att advokaterna i Norge »i allmänhet, synes det mig, utfört sitt värf väl, ehuru naturligen talangen i det afseendet kan vara mycket växlande». Han relaterade de fåtaliga undantag till denna tes, han kunnat konstatera. Avslutningsvis framhöll Staaff: 237 »Det är godt att, innan en dom fälles, innan ett straff ålägges en menniska, man kan säga sig sjelf: nu är alt gjordt hvad göras kan för att skydda den anklagade mot ett oförskyldt eller oproportionerligt stort lidande. Och det är detta, jag har tyckt mig kunna säga efter hvarje förhandling inför norsk lagmansrätt, som jag åhört». Staaffs resebrev fick ampla lovord. En av dem, som uppmärksammade desamma och somsamtidigt reagerade hårt mot nya lagberedningens förslag 2®* Se härom: Leif Kihlberg: Karl Staaff, Bd I, Sthim 1962, s. 128. Kihlberg, a.a., s. 129, hävdar att den då unge advokatfullmäktigen Fredrik Stang blev Staaffs introduktör av brottmålsprocessen och att Staaff i Norge också »synes ha sammanträffat» med Bernhard Getz. [Karl Staaff] sign. Rip: Den norska juryn. Studiebref. Artiklar och korrespondenser, införda i Aftonbladet, Sthim 1891. — Signaturen tog Staaff efter Washington Irvings figur Rip van Winkle, mannen som sov i hundra år och vaknade i en ny värld. Symboliskt uttytt den nya värld »en ung svensk jurist» kom till, som kom från 1734 års lags brottmålsprocess till Norges från 1887. Rip, a.a., s. 7 f. Jfr Kihlberg, a.a., s. 129. Av de norska jurister, han träffat, hade han förnummit, att det icke fanns något i den svenska processen, som väckte »deras förundran I den grad, som saknaden af försvar för den tilltalade». Rip, a.a., s. 50. Rip, a.a., s. 51. 234 235 236
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=