Kjell å. Modéer Däremot hade beredningen nekande besvarat den under förhandlingarna väckta frågan »att i lifssaker alltid försvarare skulle förordnas, äfven om den tilltalade ej önskade eller behöfde det personers rätt till biträde på statens bekostnad diskuterades överhuvudtaget ej av beredningen. Ovanstående genomgång av lagberedningens förslag visar att de föreslagna reformerna var få och obetydliga; i jämförelse med de tidigare redovisade 1800-talsförslagen innebar de snarast ett steg tillbaka. Lagberedningens principbetänkande blev ett medlingsförslag »mellan den gamla grunden och nya principer», och som sådant delade det »dylika förslags öde, att icke tillfredsställa någondera sidans anhängare». 292 Fattiga och obemedlade 200 ». 201 6. Förstärkta lagberedningen Redan i arbetsplanen för nya lagberedningen 1880 hade fastslagits, att — sedan beredningens principbetänkande färdigställts — det definitiva lagförslagets utarbetande skulle anstå till dess principförslagets allmänna grunder blivit föremål för granskning på sätt K. Mt föreslog.^®- Beredningen föreslog 1884, att det fortsatta reformarbetet skulle genomföras genom delreformer (»styckevis»).Beträffande principbetänkandets vidare behandling så föreslog justitieministern Nils von Steyern K. Mt, att det skulle genomgå granskning av en melerad beredning, bestående av såväl »juridiskt bildade män som af personer, valda utan afseende på en sådan kvalifikation». Denna beredning, den förstärkta lagberedningen, tillsattes den 5.12.1884,“®^ och komatt bestå av 32 personer, av vilka 24 var jurister. Ledamöternas intresse för den förelagda uppgiften kom dock inte att bli det önskade. Ett flertal ledamöter avsade sig sina platser, och när beredningen påbörjade sin verksamhet 1886 fanns det endast ett ljumt intresse för uppgiften. De politiskt engagerade ledamöterna hade sina tankar sakförarnas uppgift i civilprocessen, att »utan hänsyn till huvudmannens intressen» göra den s.k. partsföredragningen trogen och fullständig. NLB Del 2 s. 258. — Kritiken häremot bl.a. hos O. W. Staél von Holstein: Om den offentlige sakförarens ställning i rättegången enligt Nya lagberedningens förslag. Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. 22 Ärg. Sthlm 1885, s. 312 ff. —Jfr även nedan s. 293. =»» NLB Del 1, s. 264. I. Afzelius; Nekrolog över C. G. A. örbom. TfR 1889, 2 årg., s. 513. [C. G. A. Örbom] : öfversigt af frågan om ny rättegångsordning. Promemoria och arbetsplan för Nya lagberedningen, Sthlm 1881, s. 118 f. NLB Inledning s. XXIX ff. Denna princip godkändes av K. Mt 30.8.1884. Montan : Reformarbetet s. 47. — I första hand skulle beredningen utarbeta lagförslag rörande åtalsrätt och skadeståndstalan, om den förberedande undersökningen i brottmål samt om skiljemän och särskild skadeståndsnämnd. Montan: Reformarbetet, s. 47 ff och 70 ff. 201 202 203
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=