Kjell å. Modéer var således införandet av det offentliga försvaret en angelägen reform. Men de närmade sig problemen från olika håll. Doktrinen ansåg, att den gällande rättegångsordningen utgjorde ett hinder, JO hade insett att redan nu gällande processordning fordrade en förändring. När nya lagberedningen började sitt arbete, gjordes en principiell uppdelning av processreglerna, med de tyska domstolsförfattningslagarna 1877 och det danska lagförslaget 1875—77 som förebild. Den uppdelade rättsstoffet i 1. domstolsförfattningen, 2. rättegången i tvistemål och 3. rättegången i brottmål.^®® Man anmärkte också, att man sökt att tillgodogöra sig vad de utländska lagarna och lagförslagen på processrättens område innehållit och vad dessa »erbjudit efterföljansvärt och lämpligt för våra förhållanden». Beredningen betygade, att den hade ägnat även lagkommitténs och gamla lagberedningens arbeten »oaflåtlig uppmärksamhet».^^® Författare till rättegångsordningen i brottmål var beredningens dåvarande ordförande Axel örbom.Redan i den inledande allmänna motiveringen till de straffprocessuella reglerna deklarerade beredningen öppet, att förslagen icke skulle komma att »leda till genomgripande rubbningar i nuvarande förhållanden och sedvanor utan väsentligt ansluta sig till den bestående ordningen».Förslaget präglades således av en så försiktig reformanda, att det närmast måste karakteriseras som konservativt.^^^ Denna försiktighet kom till uttryck redan vid beredningens ställningstagande till den ackusatoriska processformen. I denna fråga konstaterade man, att de utländska straffprocesslagarna undantagslöst förenat den inkvisitoriska och den ackusatoriska processnormen i ett organiskt helt. Beredningen ansåg därför, att det närmast var en terminologisk fråga, hur man benämnde denna processform.^'^^ Beredningens konservativa inställning präglade också dess lösning av problemet. Hos oss var denna sammanNya lagberedningens betänkande angående rättegångsväsendets ombildning (NLB), Sthim 1884, Inledningen s. XX. NLB, Inledningen s. XXVIII. C. O. Montan: Reformarbetet rörande det svenska rättegångsväsendet 1880— 1893, Sthim 1893, s. 8 f. NLB, 3:e delen, s. 23. Jfr C. O. Montan: Reformarbetet s. 9 f. »Fäster man sig vid den historiska utvecklingen och tvekar man ej att uttala den innersta grundtanken, må man gerna karakterisera den moderna straffprocessen såsom öfvervägande inqvisitorisk men utrustad med ackusatoriska former, såsom garantier emot missbruk. Tager man åter företrädesvis hänsyn till de mest synbara yttre anstalterna och vill undvika att hos mindre sakkunniga frammana den, låt vara obefogade, föreställningen om tendenser till inqvisitoriska missbruk, kan man lika väl använda benämningen ackusatorisk process med vissa inqvisitoriska moment, afseende att befrämja den materiella sanningsforskningen». — Nya Lagberedningens betänkande angående rättegångsväsendets ombildning (NLB) 3:e delen, Sthim 1884, s. 18. 286 169 170 173
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=