RS 5

Den offentlige försvararen 283 Den norska jurylagen antogs först 1887. Den kom således icke att utöva något inflytande på nya lagberedningens arbete. Det har emellertid varit naturligt att referera jämväl denna lagstiftning redan i detta sammanhang. Mot bakgrund av den betydelse den norska lagen kom att få för den fortsatta opinionsbildningen rörande den offentlige försvararen har det också varit angeläget att uppmärksamma denna lagstiftning.158 4.6. Sammanfattning Denna komparativa genomgång av några av den 19:e århundradets viktigaste straffprocessuella lagstiftningar i Europa har visat på flera paralleller. Den av det engelska rättegångssystemet påverkade franska revolutionslagstiftningen utgjorde det kontinentala embryo, som reformerat i 1808 års C. I. C., kom att utgöra förebilden för de tyska och österrikiska straffprocessystemen. Från dessa länder hämtade sedan de nordiska lagstiftarna impulserna till sitt reformarbete. När vi når fram till 1870- och 1880-talens lagstiftningar och reformförslag finner vi att reglerna i dessa är intimt knutna till såväl regleringen av domstolsorganisationen som det straffprocessuella förfarandet. Ett different instanssystem handlade skilda brottskategorier, vilka efter gravhet gav ökade garantier från samhällets sida omrättsligt försvar. Rätt för den tilltalade att ha biträde förelåg generellt i alla instanser. Skyldighet för domstolen att utse försvarare, obligatoriskt försvar, förelåg huvudsakligen beträffande de grövre brottmålen, i övriga fall hade den tilltalade rätt till vald försvarare. Från denna tid härrör ex.vis reglerna i tysk, dansk och norsk rätt, att den offentlige försvararen skall erhålla ersättning från statsmedel för sitt arbete. I förhållande till de utländska reglerna var således de svenska, när nya lagberedningen påbörjade sitt arbete 1880 rörande domstolsförfattningen, i hög grad outvecklade. 5. Nya lagberedningen Nya lagberedningen fick 1880 K. Mts uppdrag att påbörja arbetet om rättegångsväsendets ombildning.Innan beredningens förslag rörande tilltalads försvar i brottmålsprocessen blir föremål för genomgång, finns emellertid anledning att något stanna inför ett par reaktioner i denna fråga, förmedlade dels av representanter för doktrinen och dels av en juristrepresentant förankrad i den rättsliga verkligheten, justitieombudsmannen. En rättslärd, som under det begynnande 1870-talet pekade på brottmålsprocessens brister var processualisten och justitierådet Christian Naumann. Se nedan s. 297 ff. öfversigt af Nya lagberedningens verksamhet åren 1875—1881. NJA II 1882 159 Nr 2.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=