Kjell Å. Modéer ej, som i den tyska StPO, någon regel om det offentligas regress-möjlighet gentemot den tilltalade. På grund av politiska motsättningar kom förslaget till straffprocesslag aldrig att upphöjas till lag. År 1891 påbörjades ett nytt arbete med rättegångsreglerna, men först genom Retsplejeloven 1916 fick Danmark sina processuella regler jämväl i här aktuellt avseende reviderade.^^^ 278 4.5. Norge I Norge finner vi under 1700-talet en i stort identisk utveckling med Danmark.^^® Ungefär samtidigt som 1734 års lag i Sverige antogs, föreskrevs i Norge att i grova brottmål, där talan fördes av det allmänna genom en actor, skulle utses en försvarare (defensor) för den tilltalade.^^^ Det materiella försvaret tillgodosågs genom att såväl actor som defensor stod under rättens uppsikt. Parallellt med den danska utvecklingen kom också här defensor-frågan att knytas till vilken typ av brottmål, som den tilltalade stod inför rätta för. Det var i Norge dock en allmän uppfattning att 1796 års förordning skulle tolkas så, att defensor skulle utses i alla de brottmål, då det allmännas yrkande (det Offentlige Paatale) gick längre än till böter.^^® Genom en »reaktion£er(e) foranstaltning, ved hvilken det frie Norge traadte i en eiendomlig mods*etning til det danske enevaslde»^®® upphävdes på mitten av 1820-talet regeln, att en särskild defensor skulle utses (med undantag för Rigsretten och Hoiesteret).^^® Såväl åklagarens som försvararens funktioner lades då i händerna på en referent, som utsågs på samma sätt som åklagaren tidigare. Denna ordning bestod framtill år 1866, då den tilltalade fick en ovillkorlig rätt att själv antaga försvarare i alla 135 Ditlev Tamm—Jens Ulf Jorgensen: Dansk Retshistorie. II, s. 80. Den äldre norska processen rörande försvararen skildras av A. Schweigaard: Den norske Proces, Bd 2, 3:e uppl. Christiania 1883, s. 177 ff och 186 ff. Francis Hagerup: Den norske straffeproces, Bd 1, 2 uppl. Kristiania 1904 s. 41 f. 1" Förordning 19.8.1735 §§ 6 och 10 om adskilligt Justitien og Rettens Betjente vedkommende. — Julius August S. Schmidt (udg.): Forordninger, Aabne Breve, Placater m.m. for Kongeriget Norge, Bd 2, Christiania 1852, s. 311 ff. Förordning om adskilligt Justitien og Rettens Betiente i Norge vedkommende. Jacob Henrik Schou: (udg.): Cronologisk register, Bd 3, Khvn 1795, s. 183 och 186 f. — Schweigaard: Den norske Proces, Bd 2, s. 186. — Bötesmålen dömdes till 1827 genom ackusatorisk process utan utsedd defensor. 13» Hagerup: Den norske Strafeproces, Bd 1, s. 42. Lov angaaende Referenter i Delinqventsager istedet for Actorer og Defensorer av den 24.7.1827. — C. Arntzen (udg.): Love, Anordninger, Kundgjorelser etc. der vedkommer Kongeriget Norges Lovgivning og offentlige Bestyrelse etc. Bd 5, Christiania 1829, s. 266 ff. 136 138 140
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=