Kjell Å. Modéer 1873,*^^ men överarbetades därefter och framlades i kommissionens namn 1875.12^ I det av Goos utarbetade förslaget till straffprocesslag anknöts beträffande frågan om domstolsorganisationen och domstolarnas kompetens till den tysk-franska modellen; han föreslog att målen skulle handläggas av en domstol, kvalificerad i förhållande till det åtalade brottets grovhet.^25 grövsta brotten skulle, enligt Goos, avgöras av kollegialrätter med jury, s.k. nsvningar. Det gällde brott, som stod under straffbestämmelser, som fastslog livsstraff eller livsvarigt straffarbete. För en mellangrupp av brott, angivna i Straffeloven, kap. 7—9, föreslogs, att målet skulle handläggas av kollegialrätten. Den tilltalade skulle i dessa fall äga rätt att fakultativt få avgöra, om målet skulle handläggas med nasvninger eller ej. Resterande brottmål skulle avgöras av underrätten. Kommissionen gick dock emot Goos i denna del och föreslog i stället en tvådelning av domstolarnas kompetens. De två först angivna brottsgrupperna skulle avgöras av överrätten, som av kommissionen benämndes landsrätten, övriga av underrätten.^26 j överensstämmelse med utländska förebilder föreslog också Goos, och sedermera processkommissionen, en uppdelning av förfarandet dels i en av underrättsdomaren ledd inkvisitorisk förundersökning och dels en huvudförhandling.^27 Därav följde, att »den sigtede» i processen fick ställning som part. Anklagelseprocess, offentlighet och muntlighet var viktiga element i den föreslagna processlagen. I likhet med kontinental lagstiftning blev möjligheten till appell till Hoiesteret begränsad till rättsfrågan. Liksom i den tyska processen föreslog Goos, att den tilltalade på varje stadium av processen skulle ha rätt att få en försvarare vid sin sida.^29 Processkommissionen gick i denna del emot Goos och menade, att den misstänkte vid förundersökningen endast i begränsad utsträckning skulle ha denna rätt.^^o Goos skilde — som senare också kommissionen — mellan valda för276 128 C. Goos: Udkast til Lov om Strafferetsplejen med Motiver. Trykt som Manuskript, 123 Khvn 1873. Udkast til Lov om Strafferetsplejen. Marts 1875. Khvn 1875. Crimes, délits, contravention resp. Verbrechen, Vergehen, Ubertretungen. Goos: Udkast 1873, §§ 7—11. Motiven s. 192 f. — Udkast 1875, §§ 10—11. Goos: Udkast 1873, motiv s. 215. — Goos försökte dock att reducera undersökningsdomarens uppgifter för att i möjligaste mån undvika inkvisitoriska inslag. 128 Goos: Udkast 1873, §§ 332—358. Motiv s. 457. — Udkast 1875 §§ 371—396. Så snart »en Straffesag mod ham er begynt, hvilket ikke blot er Tilfaeldet, naar Anklage for den dommende Ret er rejst, men ogsaa naar der er andraget paa Rettens forundersogelse, hvilken — — kun kan finde Sted, naar en bestemt Person sigtes». Goos: Udkast 1873, § 32, Motiv s. 239. Huvudsakligen vid upprättandet av skriftliga inlagor till domaren eller besvärsskrivelser (§ 44). —Udkast 1875, s. 16. 125 129 130
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=