Kjell å. Modéer på den ort, där rätten var belägen (StPO § 144). De offentligt utsedda försvararna fick ersättning för sitt arbete av statsmedel, dock att staten förbehöll sig regressrätt från den tilltalade. (StPO § 150).^^^ 274 4.4. Danmark I Danmark kom en självständig straffprocess, baserad på en ackusatorisk processprincip, att utbildas och verka från 1700-talets mitt,“'* men år 1796 infördes en inkvisitorisk processform efter utländska förebilder. Detta år meddelades nämligen en kunglig förordning, 3.6.1796, som kom att gälla både i Danmark och Norge, och som, förutom att den knäsatte denna princip, samtidigt utvecklade en tidigare rätt för den tilltalade att i de s.k. delinkvent- eller missgärningsmålen ha en försvarare (defensor) vid sin sida. En försvarare skulle nu utses i dessa mål, så snart det inledande förundersökningsförhöret avslutats (Kap. 9 p. 28).^^^ Det var dock en allmän uppfattning, att 1796 års förordning endast möjliggjorde utsedd försvarare i de grövre brottmålen, där den misstänkte var häktad (»hvori den Sigtede er fasngslet») —och inte i de övriga justitiemålen. I samma förordning 1796 fastslogs också domarens plikt att tillgodose de fattigas rätt, så att de, som erhållit beneficia pauperitatis, erhöll ett försvar i enlighet med lagens innehåll »efterdi de icke kan selv vaslge deres Sagforere, men maae lade sig noie med dem, som af 0vrigheden beskikkes, till at vaage for deres Ret».^^^ Det 19:e århundradets centralgestalt i dansk rättsvetenskap, Anders Sand0E 0RSTED förespråkade dock tidigt principen, att en försvarare skulle förordnas i samtliga brottmål och det oavsett om den anklagade var bemedlad eller ej. År 1810 utarbetade 0rsted ett betänkande, som på begäran av det danska kansliet avgavs av Hof- och Stadsrätten, där han var verksam som assessor. Frågan rörande »hvorvidt der i enhver af det Offentlige anlagt sak skal beskikkes den Tiltalte en Defensor».Han ville Ersättningen fastställdes enligt advokaternas Gebiihrenordnung. Jfr Gerichtskostengesetz 18.6.1878 § 79. Löwe: Strafprozessordnung s. 961. Ditlev Tamm—Jens Ulf Jorgensen: Dansk Retshistorie i Hovedpunkter fra Landskabslovene til 0rsted Bd II, Khvn 1975, s. 76 ff med där angiven litteratur. Jacob Henrik Schou (udg.): Chronologisk Register over de kongelige Forordninger og Aabne Breve etc. Bd 11, Khvn 1797, s. 436 ff. — Jfr A. Schweigaard: Den norske Proces, Bd 2, 3 uppl., Christiania 1882, s. 177 ff och 186 ff. Det danska kansliet synes ha fastslagit denna princip. Jfr Cancelliskrivelse 17.6. 1807. — J. Nelleman: Anders Sandoe 0rsteds Betydning for den danske og norske Retsvidenskabs Udvikling, Avd. 1, Khvn 1885, s. 196 f. Förordning 3.6.1796 p. 39. Schou: Chronologisk Register Bd 11 s. 453. Anders Sandoe 0rsted (udg.): Juridisk Arkiv, Bd 26, s. 142 ff. — Jfr Arkiv for Retsvidenskab VI B, s. 407 ff. —J. Nellemann: Anders Sandoe 0rsteds Betydning, Bd I, s. 197 f. 116 113
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=