Den offentlige försvararen 271 skulle gälla. Denna i rättsligt avseende franska enklav kombl.a. för straffprocessens vidkommande att bli av stor betydelse för utvecklingen i Tyskland, i första hand i Preussen.®^ Februarirevolutionen 1848 kom att bli den tändande gnistan även för straffprocessens vidkommande. Med den franska lagstiftningen som förebild fokuserades ett införande av principerna omoffentlighet, muntlighet och en anklagelseprincip. En annan viktig fråga i denna diskussion var jury-institutionen, där just denna insttutions förekomst vid straffprocessen i Rhenlandskapen utgjorde förebilder för liberala reformsträvanden,^^ och jurydomstolar (Schwurgerichte) infördes efter 1848 inom några få år i flera länder. Juryn kom dock att användas olika i skilda länder. I Sachsen infördes ex.vis jury enbart för tryckfrihetsmål och politiska brott, i andra infördes jury och muntligt förfarande endast i svåra brottmål. Men det fanns också länder, som totalt reviderade sina straffprocesslagar.**^ Juryinstitutionen och det formella försvaret hörde nära samman. Det fanns rudimentära regler rörande det formella försvaret i tidigare tysk straffprocess,^** men det var först på 1800-talet som det fick en markerad ställning i straffprocessen. I Preussen kom kriminalordningen 1805 att förbjuda den tilltalade att avstå från försvarare om tio års tukthus ingick i straffskalan och genom lag 3.5.1851 skulle den tilltalade i alla mål, som handlades av jurydomstol, ex officio, tilläggas en försvarare.®^ I Österrike komstraffprocessordningen 17.1.1850 att introducera anklagelseprocess och jury (vilken dock avskaffades redan 1852) och erkände samtidigt den tilltalades rätt till försvar,®® vilken rätt utvecklades i den österrikiska straffprocessordningen 25.5.1873.®® De nya processformerna innebar emellertid också anpassningssvårigheter för dem som skulle utöva desamma. Det var inte ovanligt, att försvararna Eberhard Schmidt: Einfiihrung in die Geschichte der deutschen Strafrechtspflege, s. 297 f. Erich Schwinge: Der Kampf um die Schwurgerichte bis zur Frankfurter Nationalversamlung. Strafrechtliche Abhandlungen Heft 213, Breslau 1926, s. 19 ff. Eberhard Schmidt: Einfiihrung s. 303. —örbom: öfversigt s. 65. Ex.vis die Braunschweigische Strafprozessordnung 22.8.1849, den thiiringska 20.3. 1850, österrikiska 17.1.1850 och hannoveranska 8.11.1850. — Se härom vidare: C. J. A. Mittermaier: Die Gesetzgebung und Rechtsiibung iiber Strafverfahren nach ihrer neuesten Fortbildung, dargestellt und gepriift, Erlangen 1856, s. 14 ff. Jacob Friedrich Ludovici: Einleitung zum Peinlichen Process, Halle 1714, s. 67. — Enligt den hannoveranska straffprocessen 1736 fick den tilltalade rätt att avgiva slutanmärkningar genom ett biträde (Kap. IX. Von des Inquisiten Defension) och ansågs formellt försvar nödvändigt i de brottmål, som rörde brott belagda med dödsstraff. Marcell Frydmann: Systematisches Handbuch s. 96 ff. Vargha: Die Verteidigung s. 295. Frydmann: Systematisches Handbuch, s. 99 f. ®® Vargha: Die Verteidigung s. 295. Frydmann: Systematisches Handbuch s. 100. 93 96 98
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=