Kjell å. Modéer Wilhelm III:s regering (1689—1702), den tilltalade i dessa mål icke blott erhålla rätt att ha biträde (counsel) i rättegången, han skulle också få rätt att anföra vittnesbevisningJ^ Domstolen eller domaren skulle därvid förordna ett eller två av den tilltalade föreslagna biträden. Även om ett formellt försvar icke tilläts i andra grova brottmål (felony) kom dock i praxis advokaterna av domstolarna tillåtas att såväl förhöra och korsförhöra vittnen som i övrigt biträda den tilltalade, dock med ett undantag: advokaterna fick ej plädera (address the jury).'® En laglig rätt att försvara tilltalade i grova brottmål fick advokaterna först genom lag 20.8.1836.”® Försvararen blev då berättigad att inträda vid den tilltalades sida redan under förundersökningen.®” Genomatt domstolarna redan dessförinnan tilllåtit advokaterna att agera kom dock 1836 års lag att bli en reform av mindre betydelse. Fulla partsrättigheter erhöll den tilltalade först genom den s.k. Criminal Law Amendment Act år 1867 då han erhöll rätt att åberopa vittnesbevisning och att höra vittnena under ed, en rätt som åklagarmakten hade haft i trehundra år.®^ Som försvarare fick endast advokater (counsels, barristers) uppträda. De engelska advokaterna hade icke någon laglig rätt till arvode för sitt arbete, men erhöll dock — ofta i förskott — tämligen höga arvoden av den tilltalade. Kunde denne inte själv erlägga något arvode kunde domstolen förordna om rättshjälp för honom. Det innebar att en advokat (counsel) jämte domstolsbiträde (clerk) förordnades för honom och att den tilltalade icke behövde erlägga någon ersättning härför. Denna rätt till försvar in forma pauperis hade utformats genom common law, varför den tilltalade icke kunde fordra denna rätt utan endast anhålla om densamma. En åklagarmyndighet i modern mening erhöll England först genom den sk. Prosecution of Offences Act den 3.7.1879, då en särskild ämbetsman (Director of Public Prosecution) inrättades, som fick i uppgift att utöva den offentliga åtalsrätten i de fall då ingen privat åklagare anmälde sig och sakens vikt fordrade åtalets genomförande ur allmän synvinkel.®® 268 82 W. S. Holdsworth: A History of English Law, Vol. IX, 3rd Edition London 1944, s. 235. A. K. R. Kiralfy: Potter’s Historical Introduction to English Law, 4th Edition, London 1958 s. 364 f. —Vargha: Die Verteidigung s. 260. '® W. S. Holdsworth: A History of English Law, Vol. XI, London 1938, s. 555. Trials for Felony Act 1836, 6 & 7 Will. IV, chap. 114. — J. H. Baker: An Introduction s. 279. Vargha: Die Verteidigung s. 260. — Jfr W. S. Holdsworth: A History of English Law, Vol. XV, London 1965, s. 157. Vargha: Die Verteidigung s. 260. J. H. Baker: An Introduction s. 279. Vargha: Die Verteidigung s. 263 f. Uppström: öfversigt s. 17. 80 82 83
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=