Den offentlige försvararen 267 Innan lagberedningens förslag blir föremål för vår genomgång finns det därför anledning att undersöka hur frågorna rörande straffprocessen i allmänhet och försvararefrågan i synnerhet blivit lösta i samband med det ovan angivna lagstiftningsarbetet i Frankrike, Tyskland-österrike, Danmark och Norge, men också inledningsvis i England, som ej heller »blifvit oberördt af den allmänna tendensen till förbättringar»."^ 4.1. England Det engelska jurysystemet med den tvådelade juryn, anklagelsejury och doms-jury, kom att ha stor betydelse som förebild i den kontinentala författningsdiskussionen under 1700-talets senare del och kom också att utgöra förebilden för den post-revolutionäradomstolsförfattningeni Frankrike."^ Även om den engelska straffprocessen för teoretikerna hade ett högt anseende så hade i realiteten den tilltalade en mycket dålig ställning i processen. I formellt avseende var processen ackusatorisk. Det engelska åtalssystemet, som i hög grad verkade förvirrande på de kontinentala straffprocessreformatorerna, gav varje medborgare rätt att ange ett brott och efter förundersökning inför freds- eller polisdomare av denne förordnas som åklagare (första kronovittnet) föra statsmaktens talan i målet. Denne delegerade därefter vanligen uppgiften att utföra åtalet åt en advokat eller solicitor, som ersattes av staten.’^ Till skillnad från åklagarmakten saknade den tilltalade i mycket stor utsträckning möjlighet att kunna åberopa egen bevisning och kunde med nedan angivna undantag, icke biträdas av advokat, och även om han hade denna möjlighet så fick advokaten endast anföra rättsliga frågor hänförliga till åtalet (the indictment) icke till att utforska övriga rättsfrågor (to find points of law). Om de bedrövliga förhållandena vid de ofta summariska rättegångarna i Old Bailey under 1800-talets början berättar ett samtida ögonvittne, att »full two-thirds of the prisoners, on their return from their trials, cannot tell of anything which has passed in court, not even, very frequently, whether they have been tried»."® Rätten till formellt försvar hade tillerkänts den tilltalade i alla högförräderimål år 1695. Efter revolutionen 1688 kom nämligen, under ämnen. Sthlm 1884. W. Uppström: öfversigt af straffprocessrätten enligt främmande och svensk rätt. Sthlm 1884. C. G. A. Örbom (anon.): öfversigt af frågan om ny rättegångsordning. Promemoria och arbetsplan för Nya lagberedningen Sthlm 1881. Örbom: öfversigt s. 114. [J. Zentner] : Om jury-författningen i England. Juridiskt Arkif Bd 2 Christianstad 1831—32, s. 169 ff. Uppström: öfversigt s. 61 ff. Uppström: öfversigt s. 16. J. H. Baker: An Introduction to English Legal History, London 1971, s. 278.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=