Den offentlige försvararen 263 gången framförde dessa sina krav i en skrift 1867.^^ När han argumenterade för organiserandet av ett advokatstånd i Sverige, i första hand efter fransk modell, kom han inte explicit att uttala behovet av advokater för att föra brottmålsprocesser, men han kom indirekt att beröra frågan ur andra aspekter, som senare mera direkt kom att ha avgörande betydelse vid genomförande av reformen rörande offentligt biträde åt häktad; han ansåg nämligen att advokatståndet var nyttigt och nödvändigt för att utgöra en kontroll på domaremakten och de administrativa myndigheterna, så att dessa icke överskred lagarnas gränser.^^ Beckman kom att vidareutveckla sina synpunkter i ett antal skrivelser till justitieombudsmannen N. A. Fröman under åren 1867—69.^" Fröman gick i svaromål i 1868 års ämbetsberättelse, och avvisade då Beckmans förslag med, att han ansåg ett advokatstånd vara främmande för vår rättsordning.*^® Det var icke Beckmans önskan, att man genom att inrätta ett advokatstånd samtidigt skulle införa ett advokatmonopol. I första hand önskade han en strikt tillämpning av RB 15: 2: »The, som för andra måge tala och svara, skola vara oberychtade, ärlige, redelige och förståndige män. Ej bör någor almänneliga ther til brukas, som af Rätten, ther saken drifves, ej godkänd är, och lof ther til fått».®^ Beckmans reformplaner låg också bakom de krav, som greve Erik Sparre framställde genom en motion i första kammaren vid 1869 års riksdag.®® Det fanns i vårt land »knappt femtio personer, som förtjenade ens benämningen advokater, och ännu färre voro de, hvilka egde kunskap och förmåga att såsom sig borde utöfva yrket». Därigenom hade, menade Sparre, den fattige i samhället svårt att kunna göra sin rätt gällande, då han saknade möjlighet att kunna vända sig till »nödigt biträde af en sakkunnig person». Sparre föreslog därför —i stort i enlighet med 1859—60 års riksdagsbeslut —ett tillägg till RB 15: 2, av innehåll att varje domstol borde förordna ett efter omständigheterna lämpat antal lämpliga män, som efter anmälan vid domstolen biträdde med rättegångssakers utförande. Parten skulle själv få utföra sin talan, men som ombud skulle endast den få uppträda, som antagits av domstolen, eller hade juridisk examen, eller i övrigt uppfyllde de allmänna behörighetskrav, somuppställdes i RB 15: 2. O. A. Beckman: Framställning om nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige, Stockholm 1867. Beckman: Framställning, s. 16. “ O. A. Beckman: Fyra till Riksdagens justitieombudsman ingifna skrifter angående lagstiftningen och lagskipningen i Sverige samt nödvändigheten att äfven här införa ett advokatstånd, Sthlm 1869. *• Justitieombudsmannens Embetsberättelse afgifven vid lagtima riksdagen år 1868, s. 75 ff. Beckman: Framställning s. 21. 1869 års riksdag. FK motion nr 41.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=