Kjell Å. Modéer fullmäktige vid »domstol eller andra myndigheter». Lagutskottet fastslog, att Sverige tillhörde de få europeiska länder, som saknade sakförarekår och ansåg därför att Pehrssons förslag skulle bifallas av ständerna.^^ Reformen som skulle innebära ett tillägg till RB 15: 2 och en ändring av RB 15: 3,^® skulle medföra att det vid varje allmän domstol skulle finnas minst två förordnade s.k. skicklige män, vilka som fullmäktige skulle tillhandagå de parter, som anlitade dem. Dessa fullmäktige skulle utses vid underrätt och hovrätt av domstolen men vid H. D. av Nedre justitierevisionen. Trots att förslaget godkändes av riksdagen vägrade K. Mt sanktionera lagändringen. Vid den sista ståndsriksdagen 1865—66 motionerade bruksägaren Conrad Bleckert Fitinghoff hos Ridderskapet och adeln om ändring av RB 15: 1, av innebörd, att den tilltalade i brottmål, i vilka han icke var häktad, skulle äga rätt att inställa sig genomfullmäktig (laga ombudsman). Personlig inställelse skulle, enligt motionären, endast bli erforderlig, när domaren påfordrade detta.'*® Hade motionärens krav gått igenom, hade inte längre den tilltalades rätt att ha biträdeshjälp i rättegången varit beroende av domarens prövning.^^ Nu ändrade emellertid lagutskottet förslaget till, att den tilltalade själv skulle svara i de brottmål, i vilka efter lag straffarbete kunde följa på brottet. Domarens prövningsrätt rörande behov av biträde i dessa mål kvarstod. I ringare brottmål och i tvistemål fick part »kära och svara» genom fullmäktig, och behövde endast inställa sig inför rätta, när domaren påfordrade detta.^® Riksdagen beslöt i enlighet med lagutskottets hemställan®* och lagändringen genomfördes genomK.F. 30.10.1866.®^ Ett annat reformkrav, som direkt var föranlett av kontinentala förhållanden, aktualiserades både inom och utom riksdagen, nämligen det redan ovan antydda kravet på införande av ett advokatstånd i Sverige. Den, som med emfas engagerade sig i denna fråga, var den i Stockholm verksamme advokaten, v. häradshövdingen O. A. Beckman, som första 262 1859—60 års riksdag. Lagutskottets betänkande nr 71. »Ej må någon ledamot i öfverrätten, eller thes betient, som åhrlig lön niuter, låta bruka sig til fullmächtig etc.» Utskottets hemställan bifölls av tre stånd (prästerståndet avslog). —R. St. skriv. t. K. Mt. 29.10.1860. 1859—60 års riksdag 10 saml. 1 avd. Bd 2 Nr 209. 1865—66 års riksdag. Motion nr 99, Ridderskapet och Adeln 11 saml. 1 avd. Jfr von Gegerfelt i Ridderskapets och Adelns diskussion 7.3.1866, 1865—66 års riksdag. Ridderskapets och Adelns protokoll Bd 3 s. 174. 1865—66 års riksdag. Lagutskottets utlåtande nr 19. Riksd. skriv t. K. Mt. 26.3.1866 10 saml. 1 avd. nr 34. K. F. 30.10.1866 ang. förändrad lydelse av 15: 1 RB. SFS 1866: 61 s. 2. 48
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=