Kjell Å. Modéer utvidgadt behof af sakförare, aftagande benägenhet till förlikning, men tilltagande processlystnad o.s.v.» Delidén var dessutom bekymrad över, att »systemets consequenz» måhända skulle fordra »att sakförare till den Anklagades försvar alltid voro förordnade eller af honom valde».^' De i förslaget meddelade reglerna rörande den tilltalades biträde var å andra sidan otillräckliga, om en ackusatorisk process helt skulle införas. »Sjelfva idéen af en accusat. processform innebär, att en lagkunnig person jemväl är förordnad till biträde för en hvar anklagad». Annars kan inte den tilltalade få njuta alla beneficia juris, eller i juridisk form få framställt allt det, som kan lända till hans oskuld eller mindre straffbarhet. Detta innebar dock inte, att han önskade fler stadganden. Genomatt han önskade ett bibehållande av tingens ordning, ansåg han att hela defensorfrågan var onödig. Det ålåg domaren »att uppfatta och iakttaga allt hvad till den anklagades försvar hörer, utan ringaste behof af en serskild defensor för honom».För att inte advokatens roll skulle bli just så besudlad, som lagkommittén menade att fördomar skulle medverka till att ge den, fordrade rättvisan och billigheten reciprocitet med de regler, som var givna för åtalet, för att inte de allmänna fullmäktiges »försvarstalan» skulle »blifva lika lam som den är påtvungen,^^ menade Delidén, vars kritik dock ej fick lagkommittén att gå i svaromål.^® När gamla lagberedningen 1849 lade fram sitt förslag till rättegångsbalk, sominnehöll en överarbetning av de bådai civillags- och kriminallagsförslagen intagna rättegångsbalkarna, överensstämde biträdesreglerna i stort med de tidigare föreslagna.^^ Beträffande behörighetsreglerna för biträde infördes som ett komplement till de i 30 kap. tvistemålsprocessen föreslagna en regel om, att den tilltalade ej till fullmäktig eller biträde fick bruka någon, som var angiven för delaktighet i det åtalade brottet (11 §). Samtidigt innehöll förslaget ett tillägg till tidigare förslag. Skyldigheten för de i tvistemålsreglerna upptagna s.k. »allmänna fullmäktige» att utan betalning föra fattigas saker gjordes nu tillämplig även för brottmål »helst behofvet af biträde kan wara lika stort i sådant mål som i twistemål, och lagens omsorg för den fattiga som för brott anklagas, icke bör wara mindre än för den fattiga, someljest skall tala eller swara inför domstol».^^ Liksom tidigare lagkommittén föreslog gamla lagberedningen, att den Några anmärkningar vid K. Lagcommitténs Förslag till Allmän Criminal-Lag, Juridiskt Arkif, Bd 3, Christianstad 1832—1833, s. 207 f. »8 A.a. s. 228 f. 3» A.a. s. 229 f. ‘*8 Utlåtande i anledning af Anmärkningar wid Förslaget till Allmän Criminallag, 2:a uppl., Sthlm 1840, s. 199 f. Förslag till Rättegångs-Balk, senare delen. Om rättegång i brottmål, kap. 9 »Om fullmäktig och biträde». Nya motiver s. 79 f. 260
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=