Den offentlige försvararen 257 reviderades leuterationsreglerna genom ett K. brev 22.3.1803d’’ I de förklaringar till 1734 års lag, som Gustav IV Adolf avgav den 23.3.1807, efter att ha hört lagkommissionen, kom för första gången explicit att uttalas, att den tilltalade hade rätt till biträde i överrättsprocessen. Ville den tilltalade besvära sig över underrättens utslag, skulle Kunglig Befallningshavare, K. B., tillse, att han ej saknade biträde vid upprättande av nödiga skrifter.-® I samma förklaringar kom också underställningsförfarandet att regleras. Då fastslogs att samtidigt med att underställningshandlingarna sändes från Hovrätten till K. Mt skulle ett exemplar av Hovrättens utslag tillställas K. B. för delgivning med den tilltalade. Ville denne därvid anföra besvär över Hovrättens utslag eller söka nåd, så hade han möjlighet att inom laga tid ingiva besvären eller böneskriften till K. B., som skulle insända handlingarna (inkl. bevis angående tiden då utslaget blev delgiven den tilltalade) till K. Mt. Kunde den tilltalade icke skriva eller kunde han ej få sin besvärsskrift eller nådeansökan författad, så skulle landshövdingen »låta sig wårda at han ej må sakna nödigt biträde».'^^ 1734 års lag hade avvisat principerna om skyldighet för part att anlita advokat i rättegången (advokattvång) och om att endast godkända advokater ägde rätt att uppträda vid domstolarna i rättegångar (advokatmonopol). De i RB 15:2 intagna allmänna, liberala behörighetsreglerna betr. rättegångsbiträde skärptes genom ett cirkulärbrev till hovrätterna den 27.5.1801. Genom detta brev fick endast de, som fått rättens tillstånd, och, med angivna undantag, hade akademisk examen, föra parts talan inför rätta." När lagkommittén presenterade sitt förslag till rättegångsbalk, som i här aktuellt avseende komatt införas i »Förslag till Allmän Civillag» 1826, kom emellertid dessa restriktiva regler att föreslås upphävda. Part skulle i tidens liberala anda äga rätt att själv föra sin talan och att själv till fullmäktig välja den »man hafwer bästa förtroende till».^^ Lagkommittén uteslöt också varje stadgande om viss beprövad skicklighet.^^ Däremot uppställdes vissa formella behörighetsregler, ex.vis att fullmäktigen skulle ha uppnått myndig ålder,““ att han ej fick ha varit dömd eller stått under tilltal för brott, sommedförde vanfrejd m.m.-® G. Inger, a.a., s. 48 ff. — B. Wedberg: Om prövningen i underställningsmål hos Konungens Högsta Domstol 1789—1809, TJFF 1922 s. 243 ff. Kongl. Majas nådiga Förklaring öfver Allmänna Lagens Stadganden etc., Malmö 23.3.1807, p. 38, Årstrycket. K. Mts förklaring 1807 p. 29. G. Bomgren: Det svenska advokatväsendet, s. 132 ff. -* Rättegångsbalken 30 kap. 10 §. Förslag till allmän civillag 1826, motiven s. 326. Rättegångsbalken 30 kap. 11 §. Rättegångsbalken 30 kap. 12—14 §§. 17
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=