Den offentlige försvararen 255 1798 års krigsartiklar 14 kap. 32 § innehöll för krigsrätternas vidkommande också motsvarande stadganden, dock något hårdare skrivna. I de fall, biträde tilläts, fick parten »i rättegången och wid förklarings afgifwande å sluteligt påstående, af fullmägtigs biträde sig begagna, om Domaren pröfwar, at han sådan hjelp tarfwar».® Beträffande hallrätten stadgades förbud för part att betjäna sig av advokater, utan så var att domstolen fann »sakens widlyftighet och beskaffenhet, eller andra omständigheter sådant fordra.^ Den ledande 1700-talsjuristen David Nehrman-Ehrenstråle var inte beredd att extensivt tolka lagens regler omden tilltalades rätt till försvar.^® Han ansåg, att ett för markerat advokatinflytande endast medförde en utdragen process. Han gjorde paralleller med utländska processystem, som direkt talade om domarens skyldighet att anskaffa en advokat till de »enfaldiga» anklagade, som var oförmögna att själv anskaffa biträde och det även i de fall då »then anklagade thet aldrig begiärdt, och i rannsakningen inga spår finnas, at sanningen och rättwisan, genom en sådan defension kan warda uptäckt och främjad». Skulle denna princip användas generellt, skrev Ehrenstråle så innebar det »at tiden thermed utdrages, then anklagades fängelse therigenom förlängdt warder, och thes omkostningar ökte blifwa, när han är af sådan förmögenhet, at han them betala kan».^^ Lagens regel om rätt för den tilltalade att vid behov använda biträde i processen, tolkade han sä, att det förelåg behov ex.vis när den anklagade befanns »enfaldig och okunnig uti thet sätt som Lagen föreskrifwer i brottmåls rättegång, och uti the frågor som här förekommo om foro».^^ Ombiträdet var en »otienlig person» somtog till sin uppgift att »wanhedra både anklagaren och Rätten», skulle ett sådant självsvåld beläggas med böter, framhöll Ehrenstråle. »Eljest har Domaren andra utwägar, at giöra en slik förstäld biträdare ledsam wid then syslan». Advokaternas roll i straffprocessen var att svara för den s.k. defensionen, en skriftlig inlaga, som omfattade »sielfwa hufwudmålet och brottet, hwarSthlm 1751, s. 11. — Jfr K. Stadga emot wåldsamheter i Stockholm p. 8. Reinhold Modée: Publique handlingar, Bd 2, s. 1325. ® Årstrycket. Jfr även Krigsart. 14 kap. 33 §. ® K. hallordning 2.4.1770. Art. 9 § 2. R. Modée: Publique handlingar, Bd 9 s. 346 f. David [Nehrman-]Ehrenstr.4le: Inledning til Then Swenska Processum Criminalem efter Sweriges Rikes Lag och Stadgar, Lund 1759, Kap. 11. »Om then beskyltas förswar emot anklagarens påstående» s. 187 ff. ” Ehrenstråle, a.a., s. 192. Åtskilliga utländska författare tilläde den tilltalades försvar »mångt och stora förmoner», men, erinrade Ehrenstråle, »jag bör ej giöra thenne Inledningen widlöftig med utländska Processen, utan blifwa wid thet som Sweriges lag binder eller tillåta». —A.a., s. 193. Ehrenstråle, a.a., s. 135 f. — KF 9.3.1737 gjordes analogt tillämplig på den allmänna processen. —Se not 7 ovan s. 254.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=